Gästbloggare
Veckans gästbloggare är Gunnela Ståhle, ordförande för Vi Konsumenter. Gunnela har arbetat med bland annat säker mat och djurskydd i över 25 år. Vill du läsa fler av hennes texter finns mycket matnyttigt på Gunnelas Blogg.
Hållbar konsumtion av mat
Nu är det dags att planera och diskutera hur den svenska matproduktionen ska öka. Vad ska vi producera och på vilket sätt? Målsättningen måste vara en såväl hållbar konsumtion som produktion av livsmedel. Export i all ära, men hur ska vi uppnå en hållbar konsumtion för att svara upp mot FN:s hållbarhetsmål. Det kräver modiga politiker och ansvarstagande företag. Frågan är i dagsläget speciellt viktig eftersom regeringen ska utarbeta en ny handlingsplan för åren 2020 – 2022. Regeringen har tidigare utarbetat två handlingsplaner för 2017 – 2019 och nu är det dags för nästa.
Det osäkra politiska läget gör inte frågan mindre angelägen. Om man studerar partiernas tillkännagivanden i samband med att strategin behandlades i miljö – och jordbruksutskottet, kan man bli minst sagt orolig för framtiden. Alliansen talar om att det ska bli lättare att godkänna bekämpningsmedel och ifrågasätter strängare svenska regler än EU:s för exempelvis djurskydd. Vidare driver man att myndigheterna i ökad omfattning ska främja livsmedelsföretagen. Tillkännagivandena har ett tydligt producentfokus. Var finns människors hälsa, planetens gränser och skyddet av djur och miljö?
Den av regeringen 2017 beslutade livsmedelsstrategin är huvudsakligen en produktions – och sysselsättningsstrategi med stort fokus på primärproduktionen. Målsättningen är en ökad produktion och därmed minskad sårbarhet. Man talar om hållbar produktion och att relevanta nationella miljömål ska nås. Att Sverige ska behålla en hög nivå på svenskt djurskydd finns inte utryckt i portalparagraferna, men är klart utryckt i strategin och många gånger uttalat av landsbygdsministern. Men strategin säger också att det är konsumenternas efterfrågan som ska styra. Är det därmed så att man åter lägger ansvaret i konsumenternas knä. Det måste finnas målsättningar och handlingsplaner kring hållbar konsumtion och inte bara produktion. Och hållbarhet är inte bara klimataspekter. WWF brukar betona såväl klimat, som biologisk mångfald. Ska vi producera inom ramen för planetens gränser måste också kemikalieanvändningen inkluderas liksom flödet av kväve av fosfor. Det innebär exempelvis att effekten av att djurhållningen måste ses – inte bara från ett klimatperspektiv. Och lösningen på utmaningarna kring klimatet ligger inte heller bara i hur maten produceras och konsumeras. Vi får inte glömma övriga 75 procent.
Den samlade konsument, miljö – och djurskyddsrörelsen har allt sedan starten 2015 av arbetet med livsmedelstrategin drivit att en svensk livsmedelsstrategi måste bygga på en hållbar livsmedelskedja – människors rätt till en god hälsa, ekosystemens bärkraft och planetens gränser, att konsumenterna har förtroende för livsmedelskedjan och förmågan att göra medvetna val samt mervärden inom miljö, djuromsorg och kvalitet som ger lönsamhet i hela sektorn. En livsmedelstrategi som fokuserar på en ökad produktion utan målsättningar inom miljö, klimat, djurskydd och folkhälsa är inte att ta ansvar för de miljö- och klimatmål som den svenska regeringen åtagit sig inte minst inom ramen för FN:s hållbarhetsmål.
All forskning visar att hållbar konsumtion inte kan uppnås genom att överlämna till marknaden och konsumenterna att driva utvecklingen mot ökad hållbarhet. Politiken har en viktig roll att genom styrmedel justera systemfel och marknadsmisslyckanden som skapar ohälsosamma och ohållbara konsumtionsmönster.
//
Gunnela Ståhle
Här hittar du tidigare gästbloggar skrivna av Gunnela:
