Man brukar säga att det som skiljer människor från djur, är vår förmåga att se konsekvenser av vårt handlande, att tänka långsiktigt. Varför agerar vi då inte på larmsignalerna om klimatförändringarna? Saknar vi förmåga att förutse de dramatiska konsekvenserna för vårt samhälle? Det har publicerats åtskilliga vetenskapliga rapporter baserat på möjliga förestående scenarier. Ett antal filmer, böcker och artiklar har försökt visualisera vad som kan hända om vi inte bromsar klimatförändringarna. Vad saknas? Det är någon lucka här… en lucka som måste täppas igen.

Kan det vara så att vi helt enkelt dränks i nuet? I dagens informationstsunamis kämpar vi med att få ihop livspusslet i ett samhälle som blir allt kortsiktigare. Politiker kan bara tänka en valperiod. Näringslivet fokuserar på kommande kvartalsrapport. Gemene man inväntar bara på nästa Gilla-klick på Facebook. Carpe diem är vårt heliga motto. Hur ska vi då kunna tänka långsiktigt? Tänka på vad som kan hända år 2020, 2030, 2040 eller 2100?

Eller kan orsaken vara att vi alltjämt tror att planeten är så oändlig och vi är så små, så små? Alltsedan vi utvecklades som homo sapiens för 100.000-200.000 år sedan har vi alltid funnit nya, orörda vildmarker bortom nästa krök, bortom bergen, bortom horisonten. Förstör vi något så kan vi alltid gå vidare. Historikern Frederick Jackson Turner skrev i ”The Significance of the Frontier in American History” (1893) att just USA är särskilt präglat av ”frontier-notion”, dvs att det alltid finns nytt, oupptäckt land som väntar på andra sidan kullen. En del menar att amerikaner därför är bekväma med kortsiktigt tänkande. Varför oroa sig för framtiden, när Amerika är ett land med oändliga gränser och gränslösa början? Ny teknik ger också nya, oupptäckta världar som kan lösa våra problem när de geografiska horisonterna har tagit slut. Cyberspace, internet, nanovärlden, biogenetiska världar… och fler lär det bli.

Eller är så att vi är rädda för framtiden och dess utmaningar? Saknar vi helt enkelt modet att se sanningen i vitögat? Är det bara ett strutsbeteende vi visar upp? (Läs Marias blogg om Mod) Om framtiden känns tung och svår fokuserar vi kanske hellre på Melodifestivalen, fotbolls-VM eller fredagsmys med en bra långfilm.

Inte fel att unna sig något, men det kommer en morgondag. När allt kommer omkring är de öppna ytorna inte gränslösa, naturresurserna är inte oändliga och tekniken gör inte att vi kan fortsätta som vanligt. Den mänskliga miljöpåverkan är sedan industriella revolutionen så omfattande på planeten att nobelprisvinnaren Paul Crutzen ansåg det vara en ny geologisk tidsålder – the Anthroposcene (se TED-talk av Will Steffen, Australia University).

Vad luckan än är, vad som än saknas:

• Sila informationsbruset

• Inse att vi har bara en planet

• Tänk – jag kan, jag vill, jag törs!