I måndags kom jag hem från Paris och har nu haft några dagar på mig att reflektera. Många har frågat ”Vad hände i Paris?” eller ”Hur gick det i Paris?”. Att svara är inte helt lätt. Jag åkte ner för att träffa andra människor från olika delar av världen som på ett eller annat sätt är engagerade i klimatrelaterade frågor. Beroende på vem av dem som skulle få frågan skulle de svara vitt skilda saker. Jag ska försöka redogöra för två ställningstaganden som jag tycker debatten spänns upp emellan.
Förväntningar
Det finns de som ser klimatförändringar som ett isolerat problem. De hade ofta förväntningar på ett klimatavtal som ser till att begränsa den globala uppvärmningen. Det fanns även de som såg klimatförändringar som ett symptom på ett större systemfel. Förhoppningarna var ett klimatavtalet som skulle bli en stabil stepping-stone i den större omställningen till ett mer rättvist samhälle på kurs mot en hållbar utveckling. Många av aktörer som ställde sig bakom det andra ställningstagandet samlades under begreppet klimaträttvisa.
Värdering av utkomsten
För att begränsa den globala uppvärmningen var det ett bra avtal. För att begränsa uppvärmningen till det IPCC benämner ”farlig” uppvärmning var avtalet… någonstans mitt emellan. Det är ramen inom vilken mycket av den senaste veckans debatt har rört sig. För många de som kämpar för klimaträttvisa var avtalet en rejäl förlust.
Några av nyckelpunkterna för att begränsa uppvärmningen till ofarlig (IPCC) är:
- Vi har ett avtal på plats som majoriteten av parterna har accepterat.
- De nationellt beslutade bidragen (INDC) kommer kunna skärpas, troligtvis redan 2018 sedan var femte år.
- INDC:erna summeras nu till 2,7 – 3,1 grader.
Min analys är att världens beslutsfattare har kommit överens om att klimatförändringar är dåligt (vilket i sig är ett nödvändigt ramverk att luta sig mot), men att vi har stor frihet i att själva tolka vilken väg vi ska ta framåt. Ett exempel var beslutet att utelämna de forskningsbaserade utsläppsmål som forskare och civilsamhället lyft fram som en mer tydlig väg framåt.
Kritik
Detta får såklart stor kritik från delar av civilsamhället som hade förväntningarna på att COP21 även skulle bli ett tydligt ställningstagande för klimaträttvisa. Några viktiga punkter där detta blev tydligt var:
- Artikel 2.2 om mänskliga rättigheter och ursprungsfolks rättigheter till sitt land flyttades till inledningen, vilket inte är lagligt bindande. Ursprungsfolk är några av de grupper som drabbas först och värst av klimatförändringar.
- Valet att definiera vägen framåt som”achieve a balance between anthropogenic emissions by sources and removals by sinks of greenhouse gases” istället för exempelvis fossilfri begränsar inte extrahering av fossila bränslen så länge teknik även omsätts som plockar bort kol från atmosfären. Det stärker inte lokalsamhällens möjlighet att skydda ekosystem från extraherande verksamhet och storskaliga tekniker som fracking, oljesandsutvinning eller djuphavsborring eller carbon capture and storage (CCS).
Slutsatser
Att aspekterna ovan inte tas upp i avtalet lägger ett större ansvar på oss som hållbarhetskonsulter. Jag tar med mig tre aspekter:
- Vi behöver fortsatt arbeta med lokala grupper för att skapa och synliggöra den mångfald av nyttor som våra klimatkompensationsprojekt ger.
- Fortsätta arbeta med företag för att utvidga omfattningen av deras verksamhet till att även skapa nytta för de som sköter och skördar ekosystemtjänster som företaget beror av.
- Att inspirera företag och andra aktörer att gå före och skynda på den utveckling vi vill se så att ledarna för världens länder vid nästa klimatmöte känner sig förtrogna med att skärpa sina nationellt beslutade bidrag så att de summerar till rejält under 2,0 grader.
Civilsamhället verkar ha bestämt sig att påminna beslutsfattare, företag och andra människor att arbetet för att nå målen nu bara har börjat. Som några av de jag träffade i Paris uttryckte sig: Klimatavtalet i Paris är inte målsnöret, det är bara startskottet. Det gäller i högsta grad även för oss.
Förslag på vidare läsning
Upprop för företag som vill brygga ambitionsgapet mellan vad forskningen säger behövs och vad beslutsfattarna bestämt: http://sciencebasedtargets.org
Kort analys av avtalet från 350: http://350.org/paris-live-blog/
Träffsäker analys av Sverker Sörlin i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/var-kris-ar-en-tidens-och-tillitens-kris/
