Göran Wiklund
När vi hjälper företag med internationell verksamhet att redovisa sin klimatpåverkan uppstår ibland frågan om skillnaden mellan utsläpp och energiåtgång. Vi hör synpunkter som: ”Men vi har ju lägre energiåtgång än i fjol, men utsläppen har ökat. Vad beror det på?”
Frågan kan också vara: ”Varför är våra utsläpp större än vårt systerföretag i X-land, vi gör ju av med mindre med el?”
Det enkla svaret är att olika länder har olika energimix för produktion av energi, dvs olika genomsnittliga blandningar av fossilt, förnybart och kärnkraft och denna energimix ändras varje år.
Skillnaderna kan vara stora för elförbrukning. Om elen för en viss produktion i Sverige ger 10 ton CO2-utsläpp, så ger motsvarande elanvändning i Polen 600 ton, i Tyskland 380 ton och lika mycket i England. I Kina blir det drygt 50 gånger mer utsläpp och i Bangladesh nästan lika mycket.
Det här får en del konsekvenser som man kanske inte är medveten om. Vad händer exempelvis när man lägger ut sin produktion till annat land, outsourcar som det numera heter, och vad händer när man väljer mellan att köpa svenska varor eller importera?
Att flytta ut produktionen till ett lågkostnadsland är en strategi som många företag använder sig av. Men det kan få till följd att ambitiösa åtgärder för att minska utsläppen går i stöpet. Lägger man produktionen i Kina eller Bangladsh kommer utsläppen från den delen av produktionen som avser elektrisk energi, i övrigt allt annat lika, att öka 50-fallt. Samtidigt som utsläppen minskar lite grand på hemmaplan ökar de alltså utomlands. Det är svårt att genom produktionseffektivisering ersätta den ökningen.
Lite förrädiskt är det att Sverige som nation inte inkluderar dessa utländska utsläpp. Så genom att flytta produktion utomlands ser det ut som att vi minskar våra utsläpp, när i själva verket de ökar. De bara flyttas ur klimaträkenskaperna. Ur det perspektivet bör fler företag flytta ut produktion.
En kraftfull åtgärd för att minska sina utsläpp kan i stället vara att ta hem produktionen till Sverige eller flytta den till ett land med stor andel förnybar energi. Norge med mycket vattenkraft har exempelvis ännu lägre utsläpp per kWh än Sverige. I ett framtidsperspektiv, när utsläpp börjar få en verklig kostnad, innebär det att Sverige och Norge har en konkurrensfördel framför de flesta andra länder.
I takt med att man börjar mäta utsläppen från sina underleverantörer och gör livscykelanalyser av sina produkter kommer man att upptäcka att det inte är oväsentligt vilket land man importerar från. Köper man papper eller stål från Tyskland eller Sverige blir det stor skillnad på utsläppen. Ju mer energiintensiv en produkt är desto större blir skillnaden. Det finns alltså skäl att ta med i kalkylerna, när man står inför att välja leverantör, i vilket land eller i vilka länder produkten tillverkas. Har man en ambitiös strategi att minska sina utsläpp kan byte av leverantörsland ge stort utslag. Ett bredare grepp på en klimatstrategi innefattar med andra ord att också omlokalisera produktion och underleveranser.
Som vi har bloggat om tidigare har en del stora företag börjat sätta ett internt pris på sina utsläpp. Ska ett nytt projekt få klartecken måste det klara lönsamhetskraven även med tillägg för kostnaden för sin klimatpåverkan. När man på så vis internaliserar utsläppen blir det tydligt att var i världen produktionen sker blir en viktig faktor som kan avgöra om ett projekt kommer till stånd eller ej. När allt fler företag använder detta sätt att kalkylera eller då vi får ett reglerat system med en kostnad för koldioxidutsläppen kommer detta att vara en konkurrensfaktor för länder. Det blir mindre lönsamt att investera i vissa länder. Vi kan räkna med att få se annonser i the The Economist och Financial Times där länder lockar investerare med hur lite fossil energi de använder. Alltså inte bara med låga lönekostnader och bra företagsklimat.
För en konsument blir det på samma sätt. Ska man dra ner sin personliga klimatpåverkan ska man kanske tänka sig för två gånger innan man köper dansk fläskfilé. Danmark har 20 gånger större utsläpp från el än Sverige. Ytterligare att skäl att välja lokalt alltså, utöver djuretik. Ännu kraftfullare är självklart att ersätta kött med vegetariskt. Det ska dock sägas att den stora klimatbelastningen från kött inte kommer från el.
En ytterligare metod att minska sina utsläpp är att köpa grön el i det land där man har produktion. Då minskar utsläppen dramatiskt. Och störst effekt blir det följdaktligen om man börjar med sådana länder som Polen och Tyskland. Men då måste man försäkra sig om att den mängd förnybar energi man köper, exempelvis i form av vindel, dras bort från elleverantörens produktionsmix. Det betyder att om en elleverantör framställer el med en blandning av kol, naturgas, avfall, kärnkraft och vind ska mängden vindenergi dras bort från mixen. En intressant konsekvens av detta är att alla som då inte köper förnybar el plötsligt kommer att få ökade utsläpp (såsom i frågan i inledningen), eftersom mixen innehåller mindre andel förnybart. Betraktar man en viss bransch kan blir det så att de som köper förnybar el samtidigt driver upp utsläppen för sina inhemska konkurrenter.
Att klimatkompensera är också ett sätt att sätta ett pris på sina utsläpp. Då blir kostnaden inte bara en kalkylkostnad utan en verklig kostnad som motsvarar ens externalisering, dvs utsläpp av koldioxid till atmosfären. Med kompensationen minskar utsläppen någon annanstans och ofta blir det stor utväxling, men andra ord man får mycket minskade utsläpp för pengarna.
De aspekter som redovisats här kommer att vara nödvändiga att ta med i beräkningen när man ska jobba på att minska sina utsläpp. Ska företag vara med på de ambitiösa reduktioner som är nödvändiga, om vi ska klara klotet, så gäller det att tänka både vitt och brett.
