# 57 Våren är här och hur vet jag det då? Jo det är när cykelkortbyxorna kommer fram och de gjorde de i måndags. Fantastisk känsla att känna fartvinden mot lurviga underben.
Då kanske ni undrat hur cykelvintern 2014 gestaltade sig. Jag svarar alldeles utmärkt. Utmaningen detta år var kanske inte av den största storleken då kung Bore var ovanligt snäll. Men det finns andra faktorer som bidrog framförallt en maskin som kallad sopsaltaren. Denna vägmaskin har gjort stor succé i vinter. Den hyvlar inte på traditionellt vis utan den borstar och saltar med ett fantastiskt resultat – helt rensopat och rena sommarkänslan.
Sopsaltaren har jobbad på de prioriterade cykellederna i Stockholm under vintern. Det är bara att hålla tummarna för ett utökat mandat nästa vinter.
Visst är det en frihetskänsla att känna fartvinden men det finns ju faktiskt fler fördelar. Färdmedlet är faktiskt rätt kostnadseffektivt nedan ett litet räkneexempel hämtat från utmärkta Cykelguiden – cykeln som en grön sparbössa.
En cykel som sköts väl håller i 10-15 år. Köper man en modern vardagscykel för 6000 kr så blir alltså kapitalkostnaden per år cirka 400 kr. Tillkommer kostnader för service, underhåll och reparationer. Den händige kan underhålla cykeln själv och de vanligaste reparationerna är enkla gör-det-själv-jobb.
Däck och slangar håller 300 till 400 hundra mil. Samma sak med kedjan.
Sköter man sin cykel väl blir kostnader för service och småreparationer bara några hundra kronor per år. Rörliga kostnader plus kapitalkostnader per år torde alltså hamna runt 600 till 800 kr per år om man cyklar 200-300 mil per år och gör småreparationer själv.
Den summan räcker bara till 15-20 mils bilåkning om man tar hänsyn till bilens alla kostnader, d v s rörliga kostnader plus kapitalkostnader. Varje gång man tar cykeln i stället för bilen stoppar man alltså pengar i sin osynliga sparbössa.
Nu emotser jag med spänning nästa stora milstolpe. Det är när vindjackan får lämna in för då är det nämligen sommar och med de senaste solskensdränkta dagarna inräknade så kan detta inte vara allt för långt borta.
Detta är inlägg #57 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014.
