#90 …av idealitet och välgörenhet i hållbarhetsarbetet. Kanske kommer det från den tid då det mesta som handlade om miljö eller hållbar utveckling (även om just det begreppet inte fanns då) drevs av ideella organisationer av olika slag. Liksom vid sidan av allt det där andra vi som samhälle gör och inkluderar i ekonomin. Oavsett härledning blir det ibland problematiskt. Det syns i språkbruket och det både speglar och påverkar hur vi ser på de tjänster och värden det handlar om, tror jag.
Ett exempel är Saltå Kvarn som tidigare i vår fick besked från Skatterättsnämnden om att de gör en annan bedömning än Skatteverket tidigare gjort, och ger Saltå rätten att dra av kostnaden för klimatkompensation som vanlig kostnad i verksamheten. Det är bra. Och borde vara självklart. Skatteverkets resonemang i det aktuella fallet är mer anmärkningsvärt. De argumenterade att ”företaget inte fått en motprestation och att det därför ska betraktas som icke avdragsgill gåva”. Som om allt det arbete som småbrukarna i Bolivia gör med trädplantering och skötsel, eller det arbete som certifieringsorganisationen gör med verifiering av kolbindning och kontroll, bara var på låtsas. Ingen motprestation. Liksom vid sidan av och inte inkluderat i ekonomin.
Ett mer allmänt exempel är att bönder i Sverige och på andra håll i Europa via EU får betalt för miljö- och ekosystemtjänster som samhället efterfrågar. Det handlar om att hålla betesmarker och odlingslandskap öppna, bevara biologisk mångfald m.m. Medvetenhet om påverkan på och beroende av, liksom betalning för, ekosystemtjänster är något som ökar och växer fram även inom näringslivet. I det här fallet, med böndernas betalning från EU och Jordbruksverket, är dock språkbruket ett annat. Termer som används är ”miljöstöd”, ”slåtterängsstöd” och andra stödformer som kan ”sökas”. I diskussioner kring jordbrukspolitiken är argument om en ”bidragsberoende näring” inte helt ovanliga, vilket naturligtvis bottnar i flera frågor än just de s.k. miljöstöden. Men det är värt att ställa sig frågan: Kan en tankevända åstadkommas, eller i alla fall få en knuff, med ett annat språkbruk? Tänk om det är så att jordbrukare producerar flera produkter och tjänster som de kan få betalt för – vete, raps, kött och biologisk mångfald. Precis som den där musselodlaren som binder kväve åt Lysekils kommun. Eller återvinningsföretaget som hämtar returfraktioner på kontoret. De får inte ett bidrag eller en gåva, de får betalt för sin tjänst. Är inte den där värnade och bevarade biologiska mångfalden i det öppna landskapet en motprestation? Liksom inte vid sidan av och exkluderat ur ekonomin. En nyttighet vi är beredda att betala för att den blir till.
Det är inte alls oproblematiskt att sätta monetära värden på ekosystemtjänster eller miljötjänster av olika slag. Fallgroparna är många. Men utmaningarna, problemen och fallgroparna med att fortsätta betrakta dem som liksom vid sidan av och inte inkluderade är lika stora. Och delorsak till några av planetens största utmaningar.
