Klimatfrågan – spel för galleriet?

Vid Köpenhamnskonferensen då Sverige hade EUs ordförandeskap var klimatfrågan Fredrik Reinfeldts stora paradnummer. Vid olika konferenser innan framhöll han Sveriges ambitioner och vilja. Han skröt också över att Sverige lyckats med konststycket ”decoupling”, dvs fortsätta att växa medan koldioxidutsläppen går ner. Regeringen föreslog också tuffa utsläppsmål. Det var då det. I takt med att klimatfrågan inte har samma mediauppmärksamhet backar också politiken. Naturvårdsverket rapporterar visserligen att Sverige fortsätter att minska sina utsläpp; sex procent mindre än 2010. Men här finns en annan ”decoupling”, den mellan vision och verklighet. Minskningarna räcker inte på långa vägar för att vi ska nå de långsiktiga utsläppsmålen. I budgetförhanlingarna stretar Anders Borg emot att tillräckliga investeringar görs. Nu senast berättar SvD att Lena Ek varit beredd att avgå, eftersom klimatbistånd till utvecklingsländerna halverats från utlovade 1 miljard till 500 miljoner. Pengar som dessutom tas från ordinarie biståndsbudget och alltså bara är en omfördelning av budgetposter.
Det är när det kommer till budgeten som klimatpolitiken prövas. Det är då det visar sig att vi inte har råd – enligt det statsbärande partiet. Det är lätt att säga att klimatsatsingen ska fortgå, men hur ska det ske om inte pengar satsas?