När jag åt lunch med miljöminister Andreas Carlgren, gav jag honom en liten chockrosa bad-anka. Den var hämtad ur mitt bonusbarnbarn Idas leksakslåda. När mamman blev klar över att den innehöll hormonstörande ämnen, var hon inte så angelägen att behålla den. Nu har den fått en ny ägare. För Andreas Carlgren var det förstås ingen nyhet att leksaker kan innehålla farliga kemikalier. Och nu hoppas jag att den chockrosa ankan kommer att synas väl på ministerns rum i jugendpalatset på Tegelbacken. Att den kommer att påminna honom om vikten av att skapa en mer giftfri vardag. Barnen är särskilt utsatta, av flera skäl. De exponeras mest samtidigt som de är känsligast. En situation som aldrig beaktas i riskbedömningar. Inte heller beaktas det faktum att vi exponeras för flera olika farliga kemikalier samtidigt. Vi exponeras aldrig för ett ämne i taget. Men det är ändå det scenario som gränsvärden och bedömningar utgår ifrån. I morgon ska jag köpa en ny leksak till Ida, utan gifter.
Blogg Miljöministerns ank...
Gästbloggare
Miljöministerns anka är chockrosa!
KOMMENTERA
8 Replies
Your comment has been successfully submited.
Bravo Ethel!
En fråga: Borde det inte finnas en märkning av leksaker så att man vet vad man köper! Eller finns det redan en sådan?
Tack för Din kommentar Wanja! Du har förstås helt rätt. Varför får jag som kund inte veta om det finns farliga ämnen i leksaker? Bäst är naturligtvis om tillverkarna inte använder farliga ämnen.
Bra!
Tänker även på barn och cocktaileffekter. Ja, och även vuxna, men barn kan ha högre känslighet.
Vad gör man för att driva på forskning att ta fram/validera metoder för att undersöka/definiera cocktail-effekter?
Kan man öka takten, ta fram fler tester…?
Skulle kanske kunna vara alternativa testmetoder, in vitro toxikologi….?
Relativt enkla, snabba och ffa etiska och djurbesparande. Finns dessutom redan många tester, av screening karaktär, som man kanske skulle kunna bygga vidare på.
Hej Marika! Visst önskar vi att svaren fanns på alla dina frågor. Samtidigt som vi vet att så inte är fallet. Med en slapp tidigare lagstiftning i kombination med en exempellös produktutveckling inom kemiindustrin känns det som om vi har målat in oss i ett hörn. Men mycket kan ändå göras med den erfarenhet och kunskap som finns. Företag kan agera och öka takten med att sluta sprida farliga kemikalier. De kan agera utifrån de forskning som finns om ämnen som är farliga för miljö och hälsa. Viktigt att inte vänta, eftersom bevisföringen och förhandlingarna i EU:S begränsningsarbete ofta drar ut på tiden. Kanske får vi se ftatlaten DEHP, (hormon- och reproduktionsstörande) förbjuden snart, efter mer än femton års arbete!
Bra, Ethel! På dem bara. Han kanske tar hem den i badkaret?
Det är klart att han vet, men tro inte att han gör så mycket åt det för han vet inte vad han ska göra åt det, men det var en bra gåva. Rätt man på rätt plats. En badanka i den stora dammen.
Hej Christer!
Att få bort farliga ämnen från varor som leksaker kan vara svårt, men det är angeläget och det går. På miljöministerns agenda ligger dels att driva på så att vi får fram kunskap om alla de kemikalier vi exponeras för. Och dels att den kunskapen kommer till användning utveckling av regler och för begränsningar i produktion och användning.
Eftersom vi har haft slappa regler under det halva sekel som kemiindustrin har satt många nya ämnen på marknaden, har vi ett isberg att ta hand om. Vi har bara sett toppen än så länge. Fram till 2008 när EU:s nya regler (Reach) krävde registrering av alla ämnen som skulle finnas på marknaden så trodde alla, industrin, politiker, myndigheter och andra experter, att det handlade om ca 30 000 ämnen. Efter den 1 december 2008 vet vi att 129 000 olika ämnen registrerades.
Ska vi hinna ifatt, krävs det en rivstart. För vi behöver också få kunskap om nya sätt att använda de här ämnena, som i nanopartikelformat. En av de viktigare initiativen som Andreas bör ta är att dra igång ett rejält forskningsprogram för att få fram mer kunskap om vardagskemikaliernas farliga egenskaper för miljö och hälsa. Och att se till att all den kunskap som industrin nu har skickat in till Europeiska kemikaleimyndigheten i Helsingfors blir tillgänglig inte bara för disputerade toxikologer, utan för alla intresserade. För alla som vill minska exponeringen i hem, skoal och på jobbet.