Nya tankar behövs

I DNs serie om klimat och moral är det idéhistorikern Sverker Sörlins tur att ge sin syn. Han konstaterar att samhället har misslyckats när det gäller klimatet och miljön. Vetenskapen kring dessa frågor har varit framgångsrik: Vi vet mycket mer än för endast några årtionden sedan. Härigenom har vetenskapen blivit experterna och det har gjort att andra grupper av intellektuella inte deltagit i tänkandet omkring lösningar. Offentlighetens och kulturens representanter har stått i utkanten, när det nu behöver tänkas helt nya tankar.
Planetära gränser är politiska gränser. Sörlin menar att klimatkrisens planet är ett planertärt klassamhälle. Det kan tilläggas att till och med Världsbanken nu tillstår att de som är minst ansvariga för klimatförändringen och som inte har råd att anpassa sig kommer att drabbas värst. Och den paradoxala effekten är, när de fattiga får det bättre som i Indien och Kina, att klimatkrisen förvärras. Här uppstår det moraliska dilemmat. Klimatets berättelse möter tillväxtens, det materiella framstegets och berikandets berättelse. Kring dessa begrepp har samhället under århundraden utvecklat institutioner, tänkande och moral. Kring miljö och klimat har vi nyss börjat. Sörlin vill att det satsas resurser på att skapa motsvarande organiserat tänkande.
En reflektion: Miljön dök upp som ett randvillkor, en restriktion för ekonomin att ta hänsyn till. Det var ett stort tankemässigt paradigmskifte när bland andra John Elkington började ställa ekonomi, miljö och socialt ansvar på samma nivå under rubriken Triple bottom line. Där lyftes moralfrågan att bli jämställd med ekonomi och tillväxt. I dag har detta synsätt till stor del accepterats om än inte fullt ut i handling. Nästa stora omtänk håller på att formuleras av Johan Rockström och andra och där kommer gränserna för vad jorden tål att vara utgångspunkten. Samhället måste börja med de planetära begränsningarna och därifrån forma politik och ekonomi och släppa loss innovativt nytänk. I det perspektivet är inte ekonomiskt tillväxt ett överordnat mål utan underordnat.