Gästbloggare
#36 När IPCC:s senaste delrapport damp ned med sitt allvar och tyngd i måndags gladdes jag åt en positiv nyhet i veckan, nämligen att ”Peak car är här”. En artikel i SvD visar att en revolutionerande utveckling för bilismen har skett i det tysta. Bilåkandet minskar, oberoende av konjunktur och bränslepriser, istället tycks det bero på en attitydförändring hos människor. Utvecklingen syns enligt forskare i Europa, USA, Australien och Japan. Detta kan anses vara något sensationellt med tanke på att bilen har varit en central del av vårt samhälle under ett halvt sekel och vi har byggt in oss i motorleder och system som har gett bilen det främsta utrymmet.
Forskarna förklarar att orsakerna till minskat bilåkande beror på att urbaniseringen sker så pass fort och städerna förtätats vilket gör att man inte längre behöver sin bil för att ta sig någonstans. Istället blir bilen snarare ett besvärligt sätt att ta sig runt på. En annan anledning är att vi tar körkort allt senare vilket gör att vi hinner grundlägga andra resvanor som gör att bilen ses som ett alternativ bland många färdsätt för att ta sig fram. Bilen har dessutom fått en minskad funktion som statussymbol, istället kan surfplattor och en dyr cykel vara ännu mer attraktivt att äga. Att man inte kan använda telefonens pekskärm medan man kör, tillskillnad från en resa i kollektivtrafiken gör också bilresan mindre attraktiv. Ökad miljömedvetenhet är också skäl till att låta bilen stå.
Att bilismen har nått sitt tak tycker jag är mycket glädjande då det finns stora vinster med minskad bilkörning. Bilismens baksida är som bekant klimatpåverkan, sämre luftkvalitet, buller, stigande dödsantal, försämrad hälsa, både av inandning av avgaser och stillasittandet i bilen. Därtill tar den stor plats! Andra frågor är vart bränslet kommer ifrån och hur oljeborrning påverkar den lokala platsen miljömässigt och socialt, men även den politiska aspekten att vi gör oss beroende av regeringar som trampar på människors rättigheter. Ca 50 % av Sveriges oljeimport köps in från Ryssland, det gör att vi varje gång vi tankar skickar pengar rakt ned i Putins fickor. Vill vi ha det så?
Gröna Bilister försöker angripa frågan om bilberoende genom sin kampanj ”Skippa bilen under milen” som uppmuntrar till att få fler att skippa bilen på sträckor under en mil. Att istället välja cykel eller åka kollektivt leder snabbt till bättre hälsa och i många fall tidsvinster vilket är ett beteende som bör belönas och kan ses som en stor samhällsvinst.
I Göteborg pågår också ett spännande projekt UbiGO som innebär att hushåll istället för att äga en bil kan prenumerera på resor. I kortet, som kostar från 1200 SEK per hushåll, ingår ett visst antal biltimmar där bilpoolsbilen används för kortare resor och hyrbilar för längre resor, dygnsbiljetter i kollektivtrafiken, tillgång till lånecykelsystemet och möjligheten att boka taxi till fast pris (då kommer fakturan i efterhand). Genom en app i mobilen får man tillgång till både reseplanerare och klippkort till kollektivtrafiken. Projektet startade i november och pågår till maj och jag ser fram emot att höra om utvärderingen.
Klart är att ägandet av bil inte längre är en nödvändighet om man bor i en stad där andra möjligheter ges. Bilen ger så klart många friheter och är en självklarhet särskilt för människor på landsbygden, men att äga en bil i staden kan också vara en ofrihet med tanke på de stillastående bilköerna, letandet av parkeringsplatser, risken för p-böter och en hel del kostnader förknippade med skatter, försäkring, däckbyten, reparationer, besiktning, parkeringsavgifter, värdeminskning etc. Skulle alla dessa kronor läggas på ett resekonto där man köper resetjänster istället så är jag övertygad om att man både skulle spara tid, pengar och förbättra sin och andras hälsa.
//Johanna
Detta är inlägg #36 i initiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen i 100 dagar med start den 1 mars 2014
