Svensk demokrati framhålls ofta som världsledande – speciellt av oss svenskar. Jag sörjer idag att Radioeken är borta men också över insikten att vår demokrati inte lyckas med att bevara en sådan organism. Vi glädjs över den arabiska våren – men hur sköter vi vår egen demokratiutveckling? Hur visar vi respekt för de som inte har en stark egen röst?
I DN kan man se ett flertal bilder från fällningen. Den här visar med all önskvärd tydlighet att eken inte var genomrutten! På en annan bild ser man huvudstammen och den har en hålighet i sig. Har man läst det minsta om hållfasthet så vet man att det påverkar mycket lite om bara det som är runt om är starkt. Vindkraftverkens torn är inte solida utan ihåliga! På SvD:s hemsida finns en filmsnutt som visar med all önskvärd tydlighet att eken hade kunnat stå länge än. Rötan finns uppenbarligen i Stadshuset.
Helt underbart att de kapade den jävla eken! Frågan är ju bara vad alla stackars innerstadsliberaler med taskigt samvete ska engagera sig i nu för något lättviktigt och inte alltför betungande?
Niklas, med risk att låta nedlåtande. Varför riktar du din ilska mot en ek och över människor som engagerar sig för en fråga? Är inte engagemang grunden till förändring? Föder inte engagemang i en fråga vidare engagemang? För övrigt är jag uppväxt i Farsta, bor en bra bit utanför stan, skulle av de flesta inte betecknas som liberal och har ett gott samvete. Vad jag ska engagera mig i nu är inte heller svårt att svara på. De frågor vi jobbar med och engagerar oss i privat är komplexa, globala och rör miljö, fattigdomsbekämpning, djurrätt, sociala rättigheter för människor i andra länder osv. Vad gör du?
Jens