Göran Wiklund
Ur nyhetsflödet under veckan framgår att Swedbank är första företaget som klimatkompenserar lokalt. Det man menar med det är att den negativa klimateffekt som bankens verksamhet ger upphov till kompenseras genom att sätta ett pris på utsläppen och låta motsvarande belopp gå till satsningar på hållbarhetsföretag lokalt, dvs antagligen i Sverige.
Det är ju bra att man vill satsa på hållbara företag. Men klimatkompensation? Idag är det oerhört viktigt att kommunicera miljöargument på ett korrekt sätt. I fråga om klimatkompensation är det rigorösa krav som ställs. För att kunna hävda att man klimatkompenserar krävs till att börja med att man kan påvisa att det man satsar på inte skulle ha ägt rum utan de satsade pengarna, att klimatnyttan alltså kan säkerställas. Det kallas additionalitet och det kräver en certifieringsprocess och verifiering av tredje part. För det andra ska klimatkompensationen vara kvantifierbar. Hur ska detta beräknas för nystartade företag? Ska utsläppen från dessa företag dras av? För det tredje ska effekten vara bestående. Hur kan man veta att de hållbara företagen lever vidare? För det fjärde innebär det att Swedbank ställer sig utanför det mycket seriösa arbete som bedrivs för att skapa ett regelverk för klimatkompensation och som bygger på de olika mekanismer som finns i Kyotoprotokollet och där ideella organisationer också är delaktiga.
Tyvärr kapar Swedbank uttrycket klimatkompensation. Nu kan man börja kalla en massa åtgärder klimatkompensation utan att de uppfyller några som helst vedertagna kriterier. Råd till Swedbank: Stöd hållbara företag, men blanda inte ihop det med den egna verksamhetens klimatutsläpp! Hoppas Swedbank blir både först och sist med detta.
