Göran Wiklund
Regeringens beslut att förbereda en försäljning av Vattenfalls kolverksamhet i Tyskland, som läckte ut via media för några daga sedan, har skapat stor politisk oro och irritation i Tyskland. Det ryktas att förbundskansler Merkel gått i taket och kontaktat Lövén medan denne var i Kina för att sälja in idén att erbjuda Sverige en plats i säkerhetsrådet. Hon framförde ett krav att Vattenfall behåller kolkraftverksamheten och att Tyskland annars hotar med att ta hem sin ambassadör. Lövén är pressad, eftersom har nyligen lyckats få Miljöpartiet att inte gå med på en försäljning. Att ändra på beslutet skulle nu spela Miljöpartiet i händerna och dessutom visa hur vinglig den socialdemokratiskt ledda regeringen är. Särskilt som det varit ett flertal ändrade beslut på sistone. Samtidigt vill han inte försämra relationerna med Tyskland.
Förra statsministern Göran Person, nyutnämd ambassadör som ska verka för att Sverige ska komma in i FNs säkerhetsråd, lär ha sagt: ”Nu är det kört, den kossan vänder aldrig tillbaka.” Detta förnekar han dock och hävdar att i stället sagt: ”Nu är det bara å vända tillbaka till kossarna”.
Enligt Merkel är alternativet att kolkraftverken säljs till skrupelfria företag, som inte tvekar att ta upp kol ur marken och elda på utsläppen, helt oacceptabelt. Tyskland som fasar ut kärnkraften genom sin ”Energiwende” vill inte att samtidigt motsvarande mängd kärnenergi ersätts med fossilenergi. Genom att ha Vattenfall som fortsatt ägare har man en tillit till att åtgärder ska vidtas för att åtminstone använda effektiva förbränningsmetoder, så att utsläppen hålls på lägsta möjliga nivån. Det ska dock sägas att utsläppen från Vattenfalls anläggningar för närvarande överskrider hela Sveriges samlade utsläpp.
Skulle det politiskt hårdnade klimatet, till följd av Vattenfalls och regeringens önskas att dra sig ur kolkraften, påverka handelsutbytet länderna emellan skulle konsekvenserna bli mycket kännbara. Totalt uppgår den svenska exporten till Tyskland till 120 miljarder kronor.
För att riktigt förstå betydelsen av den uppkomna situationen kan en jämförelse göras med Saudiarabien, som ju är ett annat land som Sverige fått försämrade relationer med, där exporten i fjol uppgick till 11 miljader kronor, vilket är 1 procent av Sveriges export. Importen därifrån är futtiga 0,1 procent.
Skulle tyska regeringens ilska dessutom gå ut över importen från Tyskland, som ju domineras av fordon, skulle det bli ytterligare kännbart för svensk ekonomi. Eftersom den då kommer att inkludera Mercedes, Audi och Porche kan regeringen vänta sig starka reaktioner från näringslivets toppskikt, som ju inte är sena att via media attackera regeringen.
Såsom många miljöorganisationer påpekat: Det bästa vore att lägga ner kolverksamheten och ta den ekonomiska smällen. Då torde Lövén ha ett förhandlingsargument för att få med Tyskland på sin sida och därmed öka Sveriges chanser till den åtrådda platsen i säkerhetsrådet, vilken tycks väga tyngre än klimatansvaret.
