Göran Wiklund
I London igår lyssnade jag tillsammans med 250 andra intresserade till professor Tim Jackson*), författare till rapporten ”Prosperity without Growth”, ett arbete han ägnat sig åt i fem år. Vad han gör är att åter aktualisera den fråga som det varit rätt tyst om sedan 70-talet. Nämligen vår tids i särklass största dilemma: Hur är det möjligt att ha obegränsad ekonomisk tillväxt på en planet med begränsade resurser och stressade livsuppehållande ekosystem? Att ha ett oändligt system inneslutet i ett ändligt system är en teoretisk omöjlighet och det leder oundvikligt till kollaps. Svårigheten att hantera denna fråga politiskt har att göra med att ökad produktivitet hela tiden leder till mindre arbete, dvs. arbetslöshet och minskad köpkraft. Alltså måste ekonomin växa mer än produktivitetsökningen och mer än befolkningen ökar. Svaret måste vara jobb men inte tillväxt. Ett sätt att komma åt denna fråga är ”decoupling” (svårt att hitta ett svensk ord, frånkoppling kanske), dvs. tillväxten ökar men inte resursuttag och belastning på ekosystem. Ni kanske har hört Reinfelt tala om att Sverige minskat sina CO2-utsläpp samtidigt som BNP ökat? Men globalt har detta inte skett och CO2, menade Jackson, är en enkel fråga att hantera i jämförelse med biologisk mångfald, markanvändning, kväveflöde och en andra begränsande faktorer. Så det är inte lösningen. Det krävs en helt annan ekonomi, säger han. Investeringar ska vara ekoinvesteringar och leda till jobb men inte resursuttag. Därtill krävs stora insatser från regeringar och helt andra incentiv. Han sa också att vi har det system vi förtjänar. Människor trivs i det och vill ha individuell frihet, individuella mål och personligt förverkligande, vilket sker genom materiella ting. Politiker lovar stabilitet men det som krävs är ett totalt nytt system. Jackson pekar mot kollektiva lösningar, jobb inom service såsom renovering, vård, utbildning. I företag kommer finansdirektörer att få helt andra spelregler och årsredovisningar kommer att innehålla mätning av hur man belastar jorden. Och som individer måste vi tänka om när det gäller vad lycka och välbefinnande verkligen är.
*) Tim Jackson är professor i Sustainable Development vid University of Surrey och Economics Commissioner för brittiska regeringens Sustainable Development Commission.
Må det vara förlåtet, att läsa undertexten och mellan raderna i Professor Tim Jacksons glädjespridande budskap, som: Förräntningskravet å kapital, är den perpeetum-mobile, som driver I-världen till oupphörlig, fysisk expansion inom jordens fysiska, absoluta begränsning?
Citat ur blänkaren ovan: ”Att ha ett oändligt system inneslutet i ett ändligt system är en teoretisk omöjlighet och det leder oundvikligt till kollaps.”
Jordens hysteriskt växande antal problem,
med allt fasansfullare konsekvenser,
emanerar ur I-världens oupphörligt expanderande
overklighets friktion
mot den oeftergivliga verkligheten. (citerat ur diktsamlingen Nynn ande)
Varför låter vi människor detta ske, trots allt mer uppenbara, livshotande konsekvenser? Är vi dumma? Nej, det är svårt att tro. Kan det vara så, att vi känner, tänker, skapar idéer och handlar utifrån ett omedvetet, förkrympt perspektiv: Titt-genom-köksfönster-perspektivet: Jorden är stooor!???
Må Professor Tim Jacksons rapport ”Prosperity without Growth” spridas över jorden, föda nya ekonomiska idéer/teorier, baserade på gällande, ofrånkomliga fakta, och som har jorden/livet/människan/- som grund.