Göran Wiklund
Med anledning av Johannas och Mårtens pågående besök hos vårt trädplanteringsprojekt i Nicaragua finns det anledning att tala om trädplantering som vi inte gillar.
Allt mer aktualiseras frågan om ’land grabbing’, dvs att avtal skrivs med lokalsamhällen om att få tillgång till deras mark. Motivet är att använda marken för livsmedelsproduktion, majs, soja etc, eller trädplantering, där träden ska användas till pappersmassa eller säljas ’carbon credits’.
Det är företag, investerare och även NGOs som ligger bakom. Det som händer är att man röjer av den mark man kontrakterat, vanligtvis stora arealer. Många problem uppstår i samband med detta som motiverar uttrycket ’land grabbing’. Den lokala motparten kan inte avtalsjuridik och förstår inte vad de skriver på. Det finns exempel på att avtal skrivs på engelska eller spanska som motparten inte talar. Ett annat är att det erbjuds arbetstillfällen, men det visar sig i många fall att detta gäller endast inledningsvis. Andra problem är att man kontrakterat bort mark man använt för lokal livsmedelsförsörjning. Om det sedan visar sig att löftet inte stämmer att man ska få det gott ställt och inte behöver odla sin egen mat utan kan köpa den blir det katastrof. Anläggningen av trädplantager, vanligtvis monikulturer med eucalyptus eller andra snabbväxande arter, minskar biologisk mångfald. Eucalyptus är också vattenkrävande vilket leder till vattenbrist.
En film har gjorts från Mozambique som visar hur illa det kan gå. Det är en investeringsfond som heter Global Solidarity Forest Fund som tråkigt nog även Svenska Lutherhjälpen, dvs Svenska kyrkan, investerat i, som anlagt en eucalyptursplantage som är den sort av trädplantering vi ogillar.
Våra Plan Vivo-projekt, som också finns i Mozambique, görs i samarbete med bönderna och på deras villkor. Där tillåts inte Eucalyptus utan endast lokala trädsorter. //Göran
