När korten synas

Gårdagens Uppdrag Granskning om dyra vägbyggen var intressant på ett principiellt plan. Politiker har motiverat projektet med att de får positiva miljöeffekter. Kritiker har sagt att det ökar biltrafik och att pengarna skulle satsas på kollektivtrafik i stället. I teveprogrammet kom det fram att forskare, bilbranschen själv och flera statliga verk, Vägverket, Naturvårdsverket bl.a, menar att investeringarna inte kommer att minska CO2 utsläppen. Man säger också att en minskning inte går att åstadkomma med tekniklösningar (nya biltyper, nya bränslen) utan att en minskning av resandet är nödvändigt för att få ner utsläppen. Men när Andreas Carlgren intervjuades trodde han benhårt på att tekniken ska fixa det. Han var av en helt annan uppfattning än de statliga specialisterna. Utan att skjuta på Carlgren illustrerar detta ett dilemma. Carlgren vet naturligtvis väldigt väl att han har fel. Men han kan inte säga det där för att det är politiskt självmord: Att inkräkta på den personliga friheten är helt enkelt inte politiskt gångbart om man ska fortsätta att regera. Därför blir det så att som EUs klimatledare presenterar han ambitiösa planer för framtiden. Men när dessa planer ska omsättas i praktisk politik, då blir det den gamla vanliga politiken som man känner igen från tiden före klimatkrisen. Och då väljs lösningar som direkt motverkar det som krävs. Men eftersom det inte går att erkänna detta gäller det att skapa nya argument och en ny verklighet. Och då framstår politikern och politiken som falsk.