Maciej Zaremba har i DN skrivit en serie viktiga artiklar om den svenska skogen. Han sätter verkligen ord på den frustration som många känner inför synen på skogen som industriell resurs och där äganderättens princip är helig. Hans djupgående reportage speglar en verklighet med många bottnar men som mynnar ut i att estetiska värden inte räknas, det finns inget språk för dessa. Skogen är råvara kort och gott.
Själv håller min fru och jag andan varje vår när vi gör ett första besök i våra svampskogar för att se om skogsmaskinerna varit där under vintern. På ett ställe drog de för några år sedan fram en timmerväg ända till skogskanten och vi trodde att nu är det kört, men den klarade sig i år också. Men skogsmaskinerna kör året runt så man vet aldrig när de dyker upp…
Blogg Skogen i våra hjär...
Göran Wiklund
Skogen i våra hjärtan
KOMMENTERA
2 Replies
Your comment has been successfully submited.
Det är med sorg man ser hur markerna förändras. Från levande uurskogar och landskap av sammanhängande skog så blir det kvar en sönderhackad monokultur. Dessutom så ger det inte längre arbetstillfällen till oss som bor i glesbygden. Det är en plundring av markerna. Vi som lever av turism eller vänner till mig som lever av renskötsel trycks hela tiden bakåt in i allt mindre områden. Vi som representerar näringar som kan bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt och som dessutom genererar glesbygdsarbeten.
MVH
/ Matti i Jokkmokk
Jag tror jag kan förstå din känsla. Vi har olika skogsägare i närheten där vi har vårt hus och det är verkligen skillnad på hur de avverkar. Några kalhugger utan att ens lämna ridåer medan andra gör hänsynsfulla uttag så att skogskänslan blir kvar. Jag gissar att det är en attitydfråga, men skillnaden blir stor.