Det är inte bara Telia Sonera som är i blåsväder angående sitt företagsansvar. I förra veckans Uppdrag granskning fick både IKEA, WWF och Forest Stewardship Council (FSC) sig en gemensam känga. Kritiken handlar, i sammanfattning, om att IKEA tillverkar limfog av 400-600 år gammal urskog från Karelen i nordöstra Ryssland, samtidigt som de samarbetar med WWF för att ”främja ett ansvarsfullt skogsbruk” bland annat genom de ”hårdaste kraven [för skogsbruk] i världen”, nämligen FSC.
Det intressanta i den här historien är att vi har tre organisationer som är kända för att ta samhällsansvar. IKEA kommunicerar ”We love wood” och FSC säger att deras certifiering ”[…]provides a credible link between responsible production and consumption of forest products, enabling consumers and businesses to make purchasing decisions that benefit people and the environment as well as providing ongoing business value.” WWF har sedan flera år samarbetat med IKEA inom klimat-, bomulls- och skogsfrågor.
Brendan May har diskuterat samarbetet mellan NGOs och företag, och de risker det innebär. Enligt May finns det många fördelar för NGOs att samarbeta med näringslivet för att driva vissa frågor, men att samarbetet måste ske på NGO:s villkor. May använder i sammanhanget uttrycket ”sleeping with the enemy”, för att visa på den intressekonflikt som kan uppstå mellan företag och NGOs, och i det här fallet även en certifieringsorganisation.
I intervjun med en representant från FSC i Ryssland framkommer det att FSC inte kan rädda alla skogar på grund av sin lilla verksamhet, men även att inget företag skulle vilja samarbeta med dem om de försökte rädda varenda litet träd. På det uttalandet låter det som att FSC skapat en certifiering som snarare ska vara attraktiv än effektiv, men som IKEA tror innehåller de ”hårdaste kraven i världen”. Samtidigt väljer WWF att samarbeta med IKEA, trots att de med all sannolikhet är medvetna om de risker det innebär för trovärdigheten, för att få de resurser som behövs för att driva frågor om hållbart skogsbruk framåt.
Den här situationen visar att de traditionella rollerna hos företag, organisationer och NGOs inte är glasklara. Vem är det egentligen som är fienden och vem är det som är förrädaren?
