Nu när 2018 börjar gå mot slut infinner sig chansen att tänka tillbaka på året som gått, att reflektera kring det som var bra och, fundera på vad man saknat och vad man vill förbättra. Dessutom inser man hur mycket som har hänt på ett år – inte bara i sitt eget liv utan också i världen. Jag gjorde några sökningar på nätet för att minnas. Gör det också, det är kul!

För att komma igång med din personliga reflektion kan jag tipsa om min kollega Johans blogg ”Att våga reflektera”, där han bland annat föreslår att skapa en egen oscarsgala med följande kategorier: Bästa Projekt, Bästa Goda Gärning, Bästa Komfortzons-utvidgare, Bästa Dag och Bästa Lärdom.

Kanske kommer jag att ägna en timme under mellandagarna till att reflektera kring just dessa kategorier. Och lägga planen för 2019. För det har jag tagit fasta på den här artikeln från New York Times som skrevs efter IPPCs rapportsläpp: ”Stopping Climate Change Is Hopeless. Let’s Do It.”

Budskapet är uthållighet; att göra något som förbättrar världen, varje dag. Att göra det, oavsett resultat. I artikeln beskriver författarna att historiskt har vi människor tacklat de allra största utmaningarna – som meningen med livet och frågan om hur man ska leva sitt liv, genom att ”praktisera”: I form av religion, tradition och kultur, yoga eller sport. Allt bygger på att vi övar oss i dom och utövar dom, lite grann, varje dag. ”Practice has value independent of outcome; it’s a way of life, not a job with a clear payoff. A joyful habit. The right way to live.”

Jag tänker på när jag går och tränar – oavsett om jag tyckte att det gick bra, så var det bra att jag gick. 

För att bekämpa klimatförändringarna måste vi alla göra mer. Artikeln i NY Times, som jag hoppas du läser sen, ber oss att börja ”praktisera” och att våra handlingar måste vara i storleksordning. Självklart måste vi byta glödlampor och äta mindre kött, men vi måste också rösta på dom som vill jobba med omställning, vi måste delta i demonstrationer, skriva brev och ta den obekväma, men ändå respektfulla diskussionen med den tjuriga grannen. Och det måste bli en vana. Att göra något varje dag. Vi måste se det som träning, som religion, som en del av att vara människa år 2019.

Man hittar kraft i att dela med sig av sånt man tycker är bra. Ju mer vi pratar om något desto fler hakar på, vilket har synliggjorts i årets många trendbrott: Vi ser det i ökningen av människor som väljer tåget över flyg,  att köttkonsumtionen har börjat minska och fler nu äter mer vegetariskt. Och att årets julklapp blev det återvunna plagget.

Ett hållbart nyårslöfte

Budskapet är att prata mer om det du gör, varje dag, för att hjälpa till. Börja träna på att vara en människa år 2019 som är med och räddar klimatet, och berätta om det. Vem vet vem du inspirerar, utmanar och vad som kommer att stå i din personliga Oscarsgala så här dags nästa år.

Det är i alla fall mitt löfte för 2019 och jag börjar med ett gott exempel: Mammas julklapp till mig. Hon sydde om mormors gamla päls till en mysig pläd och två sittdynor. På så vis fick den flera nya liv – snacka om återanvändning. 

Är du med och praktiserar hållbarhet under 2019?

Efter 48 timmar av seminarier, möten och mingel i Almedalen sitter jag nu på båten hem. Mobilen är full av anteckningar och sommarläsning, och huvudet fullt av inspiration och idéer. Jag har gått på intressanta seminarier som gett nya insikter, bland annat om:

Med mig i bagaget har jag både tips om inspirerande sommarläsning och möten med nya och gamla bekantskaper.

CSRD och gröna miljöpåståenden

I torsdags arrangerade U&We seminariet ”Hjälper eller stjälper kraven på företagens kommunikation omställningen mot ett hållbart samhälle?” i samarbete med Social Venture Network (SVN). Det blev ett spännande samtal om utmaningarna och möjligheterna för företagen, tredjepartscertifieringarnas roll och skillnaden mellan rapportering och kommunikation. Deltagarna hade olika perspektiv på hur effektivt förslaget om direktiv för gröna påståenden kommer att vara, men kontentan var ändå att det är viktigt att företag kommunicerar sitt hållbarhetsarbete. Seminariet spelades in och finns att ta del av här tillsammans med Social Venture Networks övriga seminarier.

48 timmar i Almedalen

Under de här 48 timmarna har jag funderat mycket kring vilket typ av arrangemang som är det bästa formatet. Är det panelsamtalet, rundabordssamtalet eller minglet? Kanske är det inte vad som sker under eventet i Almedalen, utan allt det som sker däremellan? Samtalet i gränden mellan seminarierna, en spontan drink/öl/alkoholfritt alternativ på en fullsatt uteservering eller på en parkbänk i hamnen.

Många jag pratat med under veckan håller med om att det har varit färre event och besökare på plats i Almedalen jämfört med tidigare år. Trots det tycker jag att Almedalen fortsatt är en viktig, demokratisk mötesplats för politiker, näringslivet, civila samhället och allmänheten. Jag ser fram mot att börja planera U&We:s medverkan i Almedalen 2024, men först ska jag checka ut några veckor och njuta av sommaren.

Trevlig sommar!