Månad: mars 2020

Kan man se några tendenser och eventuellt dra några slutsatser av Coronapandemin som går att överföra på hanteringen av klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden?

Vilja att lyssna på experter
Det finns ett underliggande symptom i det globala samhället: Ovilja att lyssna på experter. Men det verkar som att vi idag lyssnar på evidensbaserad vetenskap och experter igen. Tyckare och populister får mindre utrymme. Kommer detta att överföras också på de andra stora hoten vi står inför? Kommer röstsamlande populistpolitiker bli mindre trovärdiga?

Staten behövs
Förhoppningen att marknaden är bäst på att lösa samhällsproblem har kommit på skam. Staten behövs och statens investeringar är nödvändiga för att inte människor ska drabbas. Det betyder att nedmonteringen av statsapparaten och att överlåta för samhället viktiga funktioner till fri företagsamhet tycks kommit till vägs ände. När det krisar visar det sig att samhällsapparaten måste träda in och måste ha resurser. Det talas till om med om att flytta beslutsfattande från kommuner och regioner tillbaka till staten.

Reagera kvickt
Inför Coronautbrottet har diskussioner förts om vikten att reagera snabbt och resolut. Att vara förtänksam, är det något vi nu lärt oss, som gör att vi inte väntar och ser ifråga om klimat och biomångfald? Coronakrisen lär oss att det blir ofantligt mer resurskrävande och dyrt om man väntar tills krisen väl slår till. Att planera i förväg, att skapa resiliens och buffertar i systemen är god ekonomi. Till exempel ha lager av nödvändiga produkter. Att ha krisorganisationer på plats. Frågan är om vi kan ta med oss detta till även andra krisområden orsakade av temperaturhöjningen? Det är en lärdom som började sätta sig redan vid de stora skogsbränderna.

Utsatta
Pandemin har gjort att frågan om att skydda utsatta grupper av människor har kommit upp på ett påtagligt sätt. Kanske det banar väg för motsvarande uppmärksamhet på klimaträttvisa och alla som kommer att drabbas av missväxt och svält?

Mobilisering
Coronaviruset har medfört en global mobiliseringen. Det går alltså att åstadkomma en sådan. Kommer det att underlätta att göra på samma sätt inför klimatkrisen? Det visar sig vid COP-mötet i Glasgow i höst….

Näringsliv eller död
Nu diskuteras på allvar om människoliv är viktigare än ekonomin. Eller ska vi  rädda näringslivet även om det innebär att fler människor dör. Men att rädda liv kan innebära att fler drabbas av arbetslöshet och lidande. Ska nödhjälp främst gå till välfärd och inte till företag? Det är viktigt att den här diskussionen kommer upp för den sätter fokus på det axiom som varit rådande; att ekonomin alltid kommer först, att företag ska räddas även om det betyder minskad välfärd. Klimatkrisen kommer att behöva den diskussionen.

Arbetslöshet
Ingen skillnad om man blir arbetslös på grund av Corona eller klimatkrisen. Hjälper samhället till i det ena fallet förefaller det naturligt att göra det i det andra. Hjälper samhället företag i det ena fallet borde det vara självklart att göra det i det andra. Men med ett stort MEN: Under förutsättning att företagen inte medverkar till klimatkrisen. 

Lokalt beroende
När småföretag drabbas och kanske upphör försvinner en infrastruktur som gör att samhällets inte längre fungerar. Det är något att ta med sig. Det måste finnas en balans mellan stort och smått, mellan globalt och lokalt. Global handel, långa transporter, just in time, måste balanseras med lokalt serviceutbud och handel. Frisörer, kemtvättar, skoaffärer, gigföretagare, massörer, kaféer, bokhandlare. Vi uppmanas att handla lokalt. För om vi inte gör det är denna infrastruktur borta en vacker dag och då saknas den.

Hållbarhet
Många företag lägger hållbarhetsarbetet på hyllan när affärerna påverkas. Men de företag som mitt i pandemin fortsätter resan mot hållbarhet, engagerar sig altruistiskt, socialt, uppoffrar sig, skapar underlättande lösningar eller inte delar ut pengar till aktieägare kommer att bli ihågkomna. De bygger upp en goodwill som betalar tillbaka sig många gånger om. Fler företag kommer att inse att ansvar rymmer affärsmöjligheter. Klimatkrisen är en möjlighet…

Förnybar energi
En bransch som inte tycks påverkas av pandemin är produktionen av förnybar energi. Det är bra att ha med sig inför kommande kriser. Att tackla klimatfrågan genom att staten går in med tungt stöd till förnybar energi, lagringsteknik och avveckling av fossil energi ligger nu närmare som en möjlighet. Eftersom det är riskfritt. Det ökar också resiliensen i samhället i och med att produktionen är utspridd. Men det är framför allt nödvändigt för att få stopp på de stora utsläpparna.

Uppoffringar
Corona har fått till följd att människor går med på personliga uppoffringar. Att stanna inne är ett stort ingrepp i personlig frihet. Men vädjan om solidaritet och personligt ansvar, att ändra sina vanor har accepterats av flertalet. Är denna villighet och erfarenhet av att även jag kan ändra mitt beteende, mina resvanor och köpvanor något som vi tar med oss? Som gör att regeringen tar sitt ansvar och inte fortsätter att låtsas som att klimatkrisen inte kommer att påverka vår livsstil, vågar vädja till oss att det också kommer att kräva personliga uppoffringar och att det annars kan bli fråga om att införa olika restriktioner?

Nysolidaritet
Vi har nu fått lära oss och accepterat att det inte duger att bara tänka på sig själv utan inse att jag själv är en risk för andra och därmed för sjukvården. Tar vi med oss denna insikt, så att vi tänker att genom att jag inte anpassar mig till klimatkrisen så förstör jag för andra? En renässans för solidaritet? Jag är dock inte säker på detta när jag hör att försäljning av vapen och ammunition ökar i USA och vi ser det i det i och för sig harmlösa men ångestdrivna beteendet att köpa på sig toapapper som kommer att räcka i många år, det vill säga börja barrikadera sig.

Frihet omdefinieras
De unga anklagar den äldre generationen för att inte agera på klimatkrisen, inte ge de unga en framtid. Coronaviruset är speciellt farligt för den äldre generationen. Detsamma gäller i fråga om extrema värmeböljor; det är de gamla som drabbas värst. Det kommer att vara de mest utsatta som kommer att få det svårast när klimatkrisen fördjupas. Det är den generation för vilken ohämmad konsumtion varit en självklarhet, ett uttryck för personlig frihet och som inte haft en tanke på att jorden resurser till sist tar slut. Är det någon som ser ironin i detta? Kommer begreppet frihet att omdefinieras? Från att slippa ta ansvar till att vara fri att ta ansvar?

Kreativiteten blommar
När det ofrånkomliga inträffar, när krisen trängt in i medvetandet och accepterats. Då flödar kreativitet, samarbete, generositet, värme. Det som definierar det bästa hos mänskligheten. Det är en påminnelse och en insikt som man kan lita på att vi tar med oss till klimatkrisen.

Jordens lunga
Våra regnskogar som kan ses som jordens lungor förstörs och försvinner i rask takt. Corona slår mot våra lungor, vi får svårt att andas. Är inte det en metafor och en symbol för vad vi håller på med? Metaforen brister i så måtto att regnskogarna tar upp koldioxid medan våra lungor tar upp syre. Men lungor eller ej, vi rycker bort den ekosystemtjänst som naturen tillhandahåller och som vi är beroende av. Att vi är en del av naturen. Kan den insikten sjunka in?

Hänger ihop
Är Corona och klimatkrisen hopkopplade?  Är pandemin ett utslag av klimatkrisen? Bland annat den engelska professorn Jem Bendell tror att vi genom att förrycka den naturliga balansen inom ekosystemen lägger grund för sådana företeelser som virusutbrott. Då kan vi vänta oss att det kommer fler pandemier. Då finns det ännu större anledning att ta klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden på allvar.

Den globala uppvärmningen är nu i genomsnitt 1,1 grader (NASA 2023). De tre dominerande växthusgaserna, i ordning efter hur stort bidrag de haft till den globala uppvärmningen, är koldioxid (70 %), metan (23 %) och lustgas (6,5 %). Sett till koldioxid så kommer 89 % av utsläppen från fossila källor, resterande 11 % är netto-utsläpp av koldioxid från biosfären på grund av mänsklig påverkan (t.ex. avskogning).

För att göra ett komplett klimatbokslut så ska utsläpp av alla dessa växthusgaser inkluderas (WRI, 2004). I praktiken saknas ofta information om utsläpp av biogen koldioxid. I många fall är förklaringen att det saknas studier där man mätt flödet av koldioxid från biologiska processer, i andra fall utgår man från att motsvarande inbindning av kol har skett tidigare i värdekedjan.

Senare i år väntas en ny vägledning med ambitionen att reda ut hur utsläpp och inbindning från processer kopplat till markanvändning, biomassa och kolinlagring ska hanteras i organisationers klimatbokslut – Greenhouse Gas Protocol Land Sector and Removals Guidande. Vi har kikat på utkastet till standarden och delar med oss att några reflektioner kring vad detta kan innebära för bolag i olika branscher. 

Övergripande

Alla företag som har aktiviteter som nyttjar mark i sin värdekedja ska rapportera enligt Land sector and removals. Ska man tolka det strikt så innebär det alla företag som har inköp av livsmedel, kläder från bomull eller andra naturfiber, möbler eller byggvaror av trä, biobränslen ska använda den nya vägledningen.

Företag måste redovisa samtliga utsläpp i Scope 1, 2 och 3 (alla kategorier). Undantag ska motiveras. Inbindning är frivilligt att rapportera, men om man gör det måste man följa samtliga principer i den nya vägledningen.

Rapporteringen ska separerat redovisa utsläpp och inbindning per scope och per ursprung (fossilt vs biogent).

Inbindning

För att få rapporterar inbindning måste företaget ha ett system för pågående övervakning av kolsänkan, full spårbarhet genom hela värdekedjan från tillfället då kol lämnade atmosfären, och redovisa eventuella utsläpp tillbaka till atmosfären om de sker.

Om man exempelvis är ett bolag som producerar biokol från skörderester som man sedan själva gräver ner i sina odlingar så kan man tillgodoräkna sig en inbindning av kol i sitt Scope 1, men det förutsätter att man har full spårbarhet från då kolet bands till biomassa (på den egna åker) tills den grävdes ner. Man måste bokföra hur mycket som grävts ner och övervaka kolsänkan. Om man upptäcker att den minskat så ska detta korrigeras i kol-bokföringen.

Förändrad markanvändning

Utsläpp och inbindning från förändrad markanvändning ska inkludera eventuella förluster av kol från både biomassa, markkol (SOC) och dött organiskt material.

Det skulle kunna innebära att utsläppen från t.ex. avskogningen blir ännu högre, då det framförallt är förlust av biomassa som tidigare mätts och inkluderats. 

Markanvändning

Företag ska inkludera och redovisa netto-utsläppet av kol baserat på den årliga netto-förändringen av kol i marken. Detsamma gäller netto-utsläpp av andra växthusgaser. Detta gäller exempelvis alla som äger eller förvaltar mark, och det gäller alla aktörer i ens värdekedja som äger eller förvaltar mark.

Det kommer troligtvis bli vanligare att mäta kolhalt i åkermark, där de som har eller byter till jordbruksmetoder som ökar mullhalten kommer premieras. Detta kommer gälla även de som handlar med jordbruksprodukter behöva göra, alltså återförsäljare av t.ex. livsmedel.

Kol i produkter

För företag som har produkter som lagrar kol så ska man säkerställa att man inkluderat utsläpp från markanvändning uppströms. Man behöver ett system för övervakning av sitt lagrade kol och behöver rapportera reversals om kol förloras åter till atmosfären.

Om man exempelvis bygger trähus så behöver man kunna spåra virket tillbaka till en specifik plats, eftersom man behöver ta reda på netto-förändringen av kol på den platsen. Man behöver också ha koll på det lager av kol man byggt upp över tid, och dra bort från lagret om man t.ex. river byggnaden och förbränner avfallet, då det återgår till atmosfären.

Reflektion

Jag är mycket imponerad över omfattningen och helheten i den nya vägledningen. Samtidigt upplever jag den som teknisk och svår att få grepp om. Det kommer bli spännande att se hur den slutliga versionen blir som förväntas vara klar efter sommaren. Vi följer utvecklingen och hoppas att fler av våra kunder kommer vilja rapportera både utsläpp och inbindning enligt Land sector and Removals Guidance framöver.

Egen ordlista

Några begrepp kan vara svåra att förstå, här försöker jag förklara innebörden (min egen tolkning). 

Removals, Inbindning. Koldioxid lämnar atmosfären, ofta genom en process där det reduceras till kol och binds kemiskt med väte och andra grundämnen i levande biomassa genom fotosyntes. Kan även ske rent mekaniskt genom att separera gasen, komprimera den och föra över till hålrum i berggrunden. Eller kemiskt på andra sätt genom till exempel vittring.

Kretslopp och kolcykeln. Man kan se Jorden som uppdelad i olika ”sfärer” så som atmosfären, biosfären (levande biomassa), jordskorpan (geosfären), havet, teknosfären (det mänskligt byggda). Kol är i kretslopp mellan dessa sfärer. Den korta kolcykeln involverar främst atmosfären och biosfären där kol cirkulerar med en tidsskala på tiotals år (t.ex. pappersprodukter) upp till några hundra år (t.ex. virke från gamla träd). Den långa kolcykeln involverar jordskorpan och atmosfären och har en tidsskala på några hundra miljoner år. Det är kol i den korta cykeln som kallas ”biogent kol” eller kol från biogent ursprung, och kol i den långa cykeln som kallas ”fossilt kol” eller kol från fossilt ursprung.

Reversals. Koldioxid som bundits i en carbon pool, men sedan släpps åter till atmosfären som ett utsläpp av biogen koldioxid.

Förändrad markanvändning, land use change. När den historiska markanvändningen ändras till en ny, t.ex. då skogsmark avverkas och plöjs till åkermark, åker- eller betesmark växer igen, eller när produktionsmark exploateras och blir stad eller infrastruktur.

Markanvändning, land use. Även om markanvändningen inte förändras så sker ett netto-flöde av växthusgaser från eller till marken, beroende på vilken typ av förvaltningsmetoder eller produktionsmetoder som används. Exempelvis kan flöden av växthusgaser mellan mark och atmosfär förändras betydligt med olika typer av odlingstekniker, utan att markanvändningen i sig förändras (det är fortfarande åkermark).