Månad: mars 2020

Kan man se några tendenser och eventuellt dra några slutsatser av Coronapandemin som går att överföra på hanteringen av klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden?

Vilja att lyssna på experter
Det finns ett underliggande symptom i det globala samhället: Ovilja att lyssna på experter. Men det verkar som att vi idag lyssnar på evidensbaserad vetenskap och experter igen. Tyckare och populister får mindre utrymme. Kommer detta att överföras också på de andra stora hoten vi står inför? Kommer röstsamlande populistpolitiker bli mindre trovärdiga?

Staten behövs
Förhoppningen att marknaden är bäst på att lösa samhällsproblem har kommit på skam. Staten behövs och statens investeringar är nödvändiga för att inte människor ska drabbas. Det betyder att nedmonteringen av statsapparaten och att överlåta för samhället viktiga funktioner till fri företagsamhet tycks kommit till vägs ände. När det krisar visar det sig att samhällsapparaten måste träda in och måste ha resurser. Det talas till om med om att flytta beslutsfattande från kommuner och regioner tillbaka till staten.

Reagera kvickt
Inför Coronautbrottet har diskussioner förts om vikten att reagera snabbt och resolut. Att vara förtänksam, är det något vi nu lärt oss, som gör att vi inte väntar och ser ifråga om klimat och biomångfald? Coronakrisen lär oss att det blir ofantligt mer resurskrävande och dyrt om man väntar tills krisen väl slår till. Att planera i förväg, att skapa resiliens och buffertar i systemen är god ekonomi. Till exempel ha lager av nödvändiga produkter. Att ha krisorganisationer på plats. Frågan är om vi kan ta med oss detta till även andra krisområden orsakade av temperaturhöjningen? Det är en lärdom som började sätta sig redan vid de stora skogsbränderna.

Utsatta
Pandemin har gjort att frågan om att skydda utsatta grupper av människor har kommit upp på ett påtagligt sätt. Kanske det banar väg för motsvarande uppmärksamhet på klimaträttvisa och alla som kommer att drabbas av missväxt och svält?

Mobilisering
Coronaviruset har medfört en global mobiliseringen. Det går alltså att åstadkomma en sådan. Kommer det att underlätta att göra på samma sätt inför klimatkrisen? Det visar sig vid COP-mötet i Glasgow i höst….

Näringsliv eller död
Nu diskuteras på allvar om människoliv är viktigare än ekonomin. Eller ska vi  rädda näringslivet även om det innebär att fler människor dör. Men att rädda liv kan innebära att fler drabbas av arbetslöshet och lidande. Ska nödhjälp främst gå till välfärd och inte till företag? Det är viktigt att den här diskussionen kommer upp för den sätter fokus på det axiom som varit rådande; att ekonomin alltid kommer först, att företag ska räddas även om det betyder minskad välfärd. Klimatkrisen kommer att behöva den diskussionen.

Arbetslöshet
Ingen skillnad om man blir arbetslös på grund av Corona eller klimatkrisen. Hjälper samhället till i det ena fallet förefaller det naturligt att göra det i det andra. Hjälper samhället företag i det ena fallet borde det vara självklart att göra det i det andra. Men med ett stort MEN: Under förutsättning att företagen inte medverkar till klimatkrisen. 

Lokalt beroende
När småföretag drabbas och kanske upphör försvinner en infrastruktur som gör att samhällets inte längre fungerar. Det är något att ta med sig. Det måste finnas en balans mellan stort och smått, mellan globalt och lokalt. Global handel, långa transporter, just in time, måste balanseras med lokalt serviceutbud och handel. Frisörer, kemtvättar, skoaffärer, gigföretagare, massörer, kaféer, bokhandlare. Vi uppmanas att handla lokalt. För om vi inte gör det är denna infrastruktur borta en vacker dag och då saknas den.

Hållbarhet
Många företag lägger hållbarhetsarbetet på hyllan när affärerna påverkas. Men de företag som mitt i pandemin fortsätter resan mot hållbarhet, engagerar sig altruistiskt, socialt, uppoffrar sig, skapar underlättande lösningar eller inte delar ut pengar till aktieägare kommer att bli ihågkomna. De bygger upp en goodwill som betalar tillbaka sig många gånger om. Fler företag kommer att inse att ansvar rymmer affärsmöjligheter. Klimatkrisen är en möjlighet…

Förnybar energi
En bransch som inte tycks påverkas av pandemin är produktionen av förnybar energi. Det är bra att ha med sig inför kommande kriser. Att tackla klimatfrågan genom att staten går in med tungt stöd till förnybar energi, lagringsteknik och avveckling av fossil energi ligger nu närmare som en möjlighet. Eftersom det är riskfritt. Det ökar också resiliensen i samhället i och med att produktionen är utspridd. Men det är framför allt nödvändigt för att få stopp på de stora utsläpparna.

Uppoffringar
Corona har fått till följd att människor går med på personliga uppoffringar. Att stanna inne är ett stort ingrepp i personlig frihet. Men vädjan om solidaritet och personligt ansvar, att ändra sina vanor har accepterats av flertalet. Är denna villighet och erfarenhet av att även jag kan ändra mitt beteende, mina resvanor och köpvanor något som vi tar med oss? Som gör att regeringen tar sitt ansvar och inte fortsätter att låtsas som att klimatkrisen inte kommer att påverka vår livsstil, vågar vädja till oss att det också kommer att kräva personliga uppoffringar och att det annars kan bli fråga om att införa olika restriktioner?

Nysolidaritet
Vi har nu fått lära oss och accepterat att det inte duger att bara tänka på sig själv utan inse att jag själv är en risk för andra och därmed för sjukvården. Tar vi med oss denna insikt, så att vi tänker att genom att jag inte anpassar mig till klimatkrisen så förstör jag för andra? En renässans för solidaritet? Jag är dock inte säker på detta när jag hör att försäljning av vapen och ammunition ökar i USA och vi ser det i det i och för sig harmlösa men ångestdrivna beteendet att köpa på sig toapapper som kommer att räcka i många år, det vill säga börja barrikadera sig.

Frihet omdefinieras
De unga anklagar den äldre generationen för att inte agera på klimatkrisen, inte ge de unga en framtid. Coronaviruset är speciellt farligt för den äldre generationen. Detsamma gäller i fråga om extrema värmeböljor; det är de gamla som drabbas värst. Det kommer att vara de mest utsatta som kommer att få det svårast när klimatkrisen fördjupas. Det är den generation för vilken ohämmad konsumtion varit en självklarhet, ett uttryck för personlig frihet och som inte haft en tanke på att jorden resurser till sist tar slut. Är det någon som ser ironin i detta? Kommer begreppet frihet att omdefinieras? Från att slippa ta ansvar till att vara fri att ta ansvar?

Kreativiteten blommar
När det ofrånkomliga inträffar, när krisen trängt in i medvetandet och accepterats. Då flödar kreativitet, samarbete, generositet, värme. Det som definierar det bästa hos mänskligheten. Det är en påminnelse och en insikt som man kan lita på att vi tar med oss till klimatkrisen.

Jordens lunga
Våra regnskogar som kan ses som jordens lungor förstörs och försvinner i rask takt. Corona slår mot våra lungor, vi får svårt att andas. Är inte det en metafor och en symbol för vad vi håller på med? Metaforen brister i så måtto att regnskogarna tar upp koldioxid medan våra lungor tar upp syre. Men lungor eller ej, vi rycker bort den ekosystemtjänst som naturen tillhandahåller och som vi är beroende av. Att vi är en del av naturen. Kan den insikten sjunka in?

Hänger ihop
Är Corona och klimatkrisen hopkopplade?  Är pandemin ett utslag av klimatkrisen? Bland annat den engelska professorn Jem Bendell tror att vi genom att förrycka den naturliga balansen inom ekosystemen lägger grund för sådana företeelser som virusutbrott. Då kan vi vänta oss att det kommer fler pandemier. Då finns det ännu större anledning att ta klimatkrisen och krisen för den biologiska mångfalden på allvar.

Vi kan inte lösa klimatkrisen utan att också respektera och främja mänskliga rättigheter och den biologiska mångfalden.

Begreppet klimaträttvisa belyser att det ofta är de som haft minst klimatpåverkan som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det gäller hela områden och länder, men också enskilda grupper inom dessa områden och länder. En annan aspekt är den kolonisering som historiskt inte bara har hotat de mänskliga rättigheterna, utan även den biologiska mångfalden som både är en källa till klimatresiliens och ofta en förutsättning för olika urfolk. Idag riskerar vi att göra om gamla misstag i jakten på hållbara lösningar.

Risker för människa och miljö går hand i hand

När samhällen fokuserar på att minska sin klimatpåverkan kan ibland skydd av mänskliga rättigheter och biologisk mångfald hamna i skymundan. Till exempel kan storskaliga projekt som dammbyggen kränka ursprungsfolks rättigheter genom att påverka deras traditionella marker och rörlighet. De kan också ha en negativ effekt på den biologiska mångfalden genom att förstöra naturliga livsmiljöer och habitat.

Två exempel vi kan ta lärdom av är de båda vatteninfrastrukturprojekten i Pakistan och Indonesien, som båda har rötter i ländernas koloniala förflutna. Under den brittiska eran byggdes en stor del av Pakistans vatteninfrastruktur om för att stödja jordbruksproduktionen för export till Storbritannien, snarare än att möta behoven hos de lokala samhällena. Som ett resultat är i dag landets vattenhanteringssystem ofta otillräckliga och ineffektiva, vilket både leder till frekventa översvämningar och vattenbrist. I augusti 2022 översvämmades en tredjedel av Pakistan under monsunsäsongen. Ett stort problem var att regnvattnet – på grund av landets dammar och vallar – inte hittade några naturliga vägar till Indusfloden och de höga vattennivåerna tvingade människor bort från sina hem och skapade en grogrund för sjukdom.

Indonesien håller just nu på att bygga sin nya huvudstad på ön Borneo. Staden har fått namnet Nusantara och ska ersätta den nuvarande huvudstaden Jakarta, som bokstavligt talat sjunker. Jakarta är beroende av att pumpa upp stora mängder grundvatten för att försörja sina invånare med rent vatten. Detta är ett arv från det nederländska koloniala styret då man byggde kanaler för att minska översvämning men också segregera invånarna. Kanalerna blev igensatta med sediment från det oregelbundna vattenflödet och det stillastående vattnet spred sjukdomar. Européerna i landet löste det genom att flytta längre söderut och börja pumpa upp grundvatten till sig själva. Den här infrastrukturen lever kvar och idag menar flera forskare att en fjärdedel av staden kommer stå under vatten år 2050.

Därför är naturen expert på klimatanpassning

För att arbeta utifrån klimaträttvisa behöver vi minska utsläppen och anpassa oss till klimatförändringar på ett sätt som också tar hänsyn till sociala och ekonomiska ojämlikheter. Det handlar även om att ansvariga aktörer ­– inklusive stater och företag – ska hållas ansvariga för sina handlingar och bidra till att finansiera lösningar som gynnar de mest utsatta grupperna i samhället.

Så, hur gör vi för att ta tillvara så många viktiga aspekter som möjligt i omställningen till en hållbar utveckling? Jo, vi tittar på naturen. Naturen är expert på att hantera och anpassa sig till klimatförändringar. Genom miljarder år av evolution har naturen utvecklat olika mekanismer för att hantera klimatförändringar, som förändringar i temperatur, nederbörd och luftföroreningar. Naturen tar dessutom ingen hänsyn till sådant som vem i ett samhälle som har högst socioekonomiskt kapital, vilket kan vara uppfriskande.

Naturbaserade lösningar en nyckel till en hållbar och rättvis värld

Biomimikry och naturbaserade lösningar är två sätt att använda naturen som inspirationskälla. Biomimikry handlar om att studera och härma naturens egna lösningar för att designa nya produkter, system och teknologier. Till exempel kan man minska energiförbrukningen och behovet av klimatkontrollsystem i byggnader genom att använda sig av liknande principer som termiter använder. De bygger nämligen bon som håller en konstant temperatur.

Naturbaserade lösningar använder naturliga ekosystemtjänster för att hantera hot som klimatförändringar och vattenbrist, vilket ofta är kostnadseffektivt och kan gynna både människor och miljö. Till exempel kan skydd och restaurering av våtmarker ge flera fördelar, som filtrering av föroreningar från vatten, minskad risk för översvämningar och habitat för vilda djur, men även genom att utgöra viktiga ekosystem för människor som är beroende av naturen för sin försörjning och överlevnad. Naturbaserade lösningar kan också stärka mänskliga rättigheter genom samarbete mellan lokalsamhällen och myndigheter, vilket kan öka människors inflytande och delaktighet i beslutsprocesser och främja rättvisa och jämlikhet.

Hållbarhet och mänskliga rättigheter är djupt sammanflätade; strävan efter hållbarhet kräver erkännande och skydd av mänskliga rättigheter, medan skyddet av mänskliga rättigheter är avgörande för att uppnå hållbarhet. Genom att integrera naturbaserade lösningar i hållbara utvecklingsstrategier, respektera och lära oss av hållbara levnadssätt och fördela ansvaret där det hör hemma kan vi skapa en mer resilient, rättvis och hållbar framtid.