zO6IXcbdmgBcyQp0pVz6z2GFlpX6oZiUWasTp-B9VZx7y5zokysvDA27GrWqVllmC0z-y9Q=s113Nu har DN avslöjat ett omfattande fusk med återvinning av plast. Plasten återvinns inte utan eldas upp i en cementugn. Företaget Swerec som samlar in plasten utlovar 80% återvinning men i själva verket har andelen stannat vid 38%. Att återvinna plast drar mindre energi än att gå hela vägen från olja till plast.
Det här fusket är extra allvarligt eftersom det rubbar förtroende för källsortering. Det har alltid funnits en myt och populär föreställning att det bluffas med återvinning, att konsumenten delar upp avfallet men att det sedan slås ihop och eldas upp, både när det gäller pappersinsamling och plastinsamling. Jag har genom åren deltagit i många middagsssamtal där någon hävdar att man själv inte källsorterar, eftersom det ändå inte spelar någon roll. Det kanske
också varit ett sätt att försvara sitt dåliga beteende.
Långsamt har den bilden suddats ut och tilliten ökat liksom sorteringsviljan. Nu får alla som haft sina misstankar eller varit lata vatten på sin kvarn. Det ska bli intressant att se vilka konsekvenser den här tragiska historien får på sorteringsviljan på lång sikt.
Extra tragiskt verkar vara att myndigheterna varit flata. Man har känt till att det fuskats hos Swerec, men man har inte vågat slå larm av rädsla för att allmänhetens sorteringsvilja ska minska. Man har heller inte ändrat i statistiken. Regeringen och Naturvårdsverket kände till fusket ett halvår innan informationen blev offentlig, men därifrån gjordes inget. Jo, på Naturvårdsverket upprättades en krisplan för hur man skulle hantera kommunikationen om det hela blev känt. Alltså symtombehandling i stället för att ta tag i problemet.
Vad trodde man, skulle inget sagts om inte DN kommit det hela på spåren? I Norge som också anlitat Swerec sade man upp kontraktet när det kom fram vad som pågick och skrev ner materialåtervinningen till 20% lägre. Det låter mer resolut.

Grävande journalister behövs, mer än någonsin!

imagesNär man går för långt åt ett håll kommer motsatta sidan att göra sig påmind. Och det gör den ibland med kraft. Jag tänker på motståndet mot den politik Trumps administration tänker genomföra. Det är som kommunicerande kärl; när man trycker på ett ställe bubblar det upp på ett annat. Nu bubblar det på många håll. Det är som att motståndet organiseras, blir tydligt och riktat. Det inger hopp.

Det kan till och med innebära att Trump inte kan hindra att vi räddar klimatet.

Det intressanta är att civilsamhälle och näringsliv kliver fram på scenen i en omfattning vi inte sett tidigare. Om vi börjar med företagen: 300 stora företag har skrivit till Trump och uppmanat honom att inte kliva av Parisavtalet, bl a Starbucks, GAP, General Mills, eBay, Nike.

Näringslivet har redan passerat det stadium att klimatfrågan var en PR-åtgärd. Idag är det kall ekonomi i en varmare värld. Man har insett risker med fossilberoendet och de konsekvenser fortsatt temperaturökning innebär för affärerna. Det är alltså kostnader, marknadsandelar, konkurrens, varumärken som står på spel. Man har flyttat sig från att undvika negativa effekter till att se affärsmöjligheter.

Men det är inte enbart Washington’s klimatpolitik företag vänder sig. Det temporära inreseförbudet fick många företag att omedelbart reagera, eftersom det handlar om deras arbetskraft. Starbucks meddelade att alla deras anställda ska få fri juridisk rådgivning om invandring och att de tänker anställa 10 000 invandrare till alla sina kaféer i olika länder under de närmaste åren. Detta gjorde presidenten ilsken och han twittrade att bojkotta Starbucks.

Andra företag som reagerat på inreseförbudet Microsoft, Ford, Google, eftersom de har och också i framtiden önskar ha invandrare.

Ett exempel på ett företag som klart tagit ställning är Skanska. Skanska VD  säger: ”Om president Trump ska bygga en mur mot Mexico blir det inte Skanska som gör jobbet.” Det kan ses som ett moraliskt ställningstagande, eftersom Trump ändå är demokratiskt vald.

En annan signal har 935 företag skickat genom att de sluta annonsera i Breitbart News, bl.a Kellogs, BMW, Lufthansa, Nordstrom och vår eget lunchställe i Gamla Stan Vapiano. Breitbart News är den högerextrema nyhetssiten vars tidigare chef var Steve Brannon numera Trumps stabschef och närmaste rådgivare.

Så frågan är om Trumps politik i stort kommer att påverka företagens hållbarhetsarbete? Green Biz har gjort en undersökning bland ca 400 amerikanska företag. De största av dem svarade att hållbarhetsarbetet inte kommer att påverkas. Mindre företag trodde politiken kan ha en viss påverkan på deras hållbarhetsstrategier. Särskilt intressant är att företagens investeringar i förnybar energi inte kommer att påverkas. Endast 3% trodde att så skulle bli fallet. 50% svarade att de avsåg att öka sina investeringar i förnybart. Så ska det låta! Washington kommer inte att kunna påverka företagens hållbarhetsarbete i nämnvärd omfattning.

Om vi går vidare och tittar på andra områden är det tydligt att städer och amerikanska stater också driver på klimatarbetet oberoende av Washington. C40 Cities är ett nätverk bland stora städer jorden runt för att bekämpa klimatförändringen. Ett 90-tal städer ingår, bl a Stockholm. Sammanlagt bor 600 miljoner människor i de städerna. På deras hemsida framgår att de har listat 10 000 åtgärder som ska genomföras

Stater i USA kommer också att bedriva klimatarbetet oavsett vad Vita Huset säger. Många stater har redan klimatmål som de kommer att jobba mot. Kalifornien, den sjätte största ekonomin i världen, är den stat som går längst i sina protester mot klimat- och invandrarpolitik. Medborgare har högljutt ställt lokala politiker till svars vilket gjort att politiker ställt in möten med medborgarna för att slippa bli påhoppade. Kalifornias guvernör Jerry Brown har varit tydlig: ”California is not turning back. Not now, not ever”

Det har till och med talats om Calexit, att Kalifornien ska lämna USA. Det skulle betyda att Silicon Valley och Hollywood försvinner ur USA. Nu är det väl inte troligt att det blir av, eftersom ett sådant beslut måste godkännas av kongressen. Men det är en kraftfull signal. Trump har naturligtvis hotat med att dra in federal finansiering för att få ordning på ”out of control California”.

 

En form av motkraft har visat sig vara alla administrativa organ och departement där tjänstemännen på olika sätt förhalar och försvårar. Det är inte konstigt eftersom Trump sin vana trogen göjort dem till sina fiender. Det gäller inte minst säkerhetstjänstens och EPA.

Ett motstånd växer fram kommer från alla miljöorganisationer och aktionsnätverk som in i minsta detalj granskar allt som presidenten föreslår. Vaksamheten kommer att vara stor. För att inte tala om media. Redan efter en månad är det tydligt att media inte kommer att acceptera galenskaper utan att granska dem. Fokus är så mycket på vad Trump twittrar att det finns en fara att vad som hände i Mosil och Kongo kommer i mediaskugga.

Civilsamhället agerar kommunicerande kärl på flera sätt. Women’s March on Washington 21 januari för jämställdhet och mångfald manifesterades genom 673 marscher runt om i världen. 5 millioner deltog och i Washington gick 1 millioner människor ut på gatorna.

Trump-administrationens och republikaners ovilja att acceptera vetenskapliga fakta har varit känd sedan länge. Man kan fråga sig varför vetenskapssamfundet inte mer kraftfullt har protesterat, när Trump säger att klimatförändringen är en bluff. Men nu kommer en manifestation att äga rum i många städer runt om i världen. Det är March for Science 22 april. Det kommer att bli marscher bl a i Stockholm och Göteborg 22 april. Skriv in det i kalendern!

Ett annat uttryck för hur det kommunicerande kärlet fungerar är humor. Det är ingen ända på kreativiteten. Alternativa fakta har blivit ett nytt begrepp, alla länder vill vara tvåa efter USA. Även Sverige dök upp. Du har väl förresten sett IKEAs nya lösning för att bygga muren mot Mexiko, Börder Wåll?

Min slutsats är att Trump kommer att trycka på hårt men att motkraften kommer att bli motsvarande hård. Frågan är om inte motkraften blir så stor att han inte blir kvar mandattiden ut. Han kan naturligtvis själv dabba sig så att han tvingas kliva av. Den dagen det händer kommer världen att vara i bättre skick totalt sett än innan han blev president.