Imorgon börjar hösten. 1 september är första dagen på den första höstmånaden och det känns både roligt och oroligt. Roligt för allt som händer inom hållbarhetsområdet, nya uppdrag för U&We och snart också nya kollegor. Oroligt för att det går så långsamt med omställningen till ett fossilfritt, rättvist och hållbart samhälle. För att det fortfarande är lättare att avge ett slags läpparnas bekännelse och komma undan med det än att på riktigt göra verklighet av orden.

Sedan i måndags är Johan Rockström krönikör i Dagens Industri. Han ser uppdraget som en möjlighet att nå ut med en fördjupad dialog kring hållbarhet och framgångsrikt företagande och DI som en bra plattform. I en intervju med honom i samma tidning säger han att:

”Svenska storföretag som H&M och Volvo har förstått att en hållbar affärsmodell är framtiden. Men än lever de inte upp till insikten.”

I krönikan, som är läsvärd, skriver han att det krävs en total omställning, som han kallar ett mentalt byte av hårddisk:

”Att skrota det förhärskande paradigmet att kortsiktig vinst och ekonomisk tillväxt är vårt överordnade mål, som tillåts ske på bekostnad av naturkapital och humankapital.”

Igår kund vi läsa i både Resumé och Aftonbladet att Fredrika Fredmark går från näringsliv till politiken. Lärdomar från Max, att det går utmärkt att kombinera jobbskapande och lönsamhet med ett hållbarhetstänk, kommer både regeringen och Miljöpartiet till nytta i hennes nya roll.

Jag hoppas verkligen att båda två når ut och fram med sina budskap!

Vad gör jag själv?

Fortsätter i rollen som konsult att försöka entusiasmera, lura, locka och pocka kunderna att ta modigare och större steg i hållbar riktning. I Almedalen höll vi ett seminarium om det vi kallar planetnytta – att gå från att göra mindre dåligt till att bidra och ge tillbaka. Medlet är ofta cirkulära affärsmodeller, målet är att bli nettopositiv. Johan Rockström kallar det,

”att bli planetskötare på riktigt”.

Vad gör du?

Dela gärna med dig av dina stora, utmanande steg mot ett hållbar samhälle inom ramen för planetens gränsvärden.

Jag avslutar med några rader ur Höstvisa för att både visa på brådskan och kanske ingjuta hopp om att nästa år kommer en ny sommar…

Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

 

Skynda dej älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.

Senaste Inläggen