Månad: oktober 2016

Med Paris-avtalet om klimatet kom en uppmaning till näringslivet att bidra till stora utsläppsminskningar, eftersom regeringar inte kommer att kunna fixa att vi stannar under +2°C-målet.

CDP har nyligen publicerat sin årliga rapport över globala börsföretag och hur de hanterar klimatet. I den konstateras att de börsföretag som redovisar inte har tillräckligt ambitiösa klimatmål. Lägger man ihop de reduktionsmål som företagen har räcker det bara till 25 % av vad som krävs för att de ska ligga i linje med vad Paris kräver.

Vad CDP vill är att företag redovisar sina utsläppsreduktioner utifrån det som kallas Science Based Targets, som betyder att de ska ligga på en minskningskurva som följer den globala kurva vi måste följa för att klara +2°C. Ca 200 företag har redan skrivit under att de avser att arbeta med Science Based Targets, bla IKEA, TetraPac, H&M, PostNord, AstraZeneca och Stora Enso. Använder man SBT får man extrapoäng i CDPs rankning.

Något som är glädjande i CDP-rapporten är att 62 börsföretag har frikopplat tillväxt och utsläpp. Det betyder att deras absoluta utsläpp minskar trots att omsättningen växer. Annars är detta ett stort problem, eftersom en hel del utsläpp är direkt relaterade till omfattningen av verksamheten. Och det ju de absoluta utsläppen som ska ner. Det räcker alltså inte med att bli mer effektiv.

Ett intressant tecken är att ett växande antal företag tillämpar en intern prissättning på koldioxid för att få hjälp att allokera sina resurser. Det betyder att nya investeringar belastas med en kostnad motsvarande de utsläpp som investeringen ger upphov till. Det blir ett nålsöga som alla investeringar måste klara att passera igenom med tillräckligt lönsamhet. Tekniskt sett innebär det att man internaliserar det som annars är en externalisering, dvs en negativ miljöpåverkan som är gratis. Det är en klok strategi för att inte investera sig fast i fossilanvändning. Det kan också sägas vara en förberedelse på att det kommer skatter och pålagor, liksom att priset på fossilt stiger.

Idag stöds CDP av 827 investerare (banker, fonder, försäkringsbolag, etc) och dessa förvaltar ett kapital på ofattbara 800 000 000 000 000 kr. När man försöker förstå vad denna siffra representerar inser man att det är hos investerarna som makten sitter att förändra företagen till att bli fossiloberoende.

Om vi tittar på hur det går för de nordiska bolagen kan man konstatera att av de som svarat de flesta höjt sig. Detta år bedömer CDP vad bolagen verkligen gör, från talk to walk alltså. Man gör en indelning i fyra kategorier: Leadership, Management, Awareness, Disclosure. 14 nordiska bolag har kommit upp på A-nivå och för alla utom ett är det första gången i år. Mycket bekymmersamt är att hela 45% av de bolag som tillfrågats inte besvarat enkäten.

U&We har hjälpt svenska börsbolag att svara till CDP i snart 10 år. Det innebär att vi fått ordentlig erfarenhet och det visar sig också däri att samtliga bolag vi hjälpt denna gång förbättrat sin rankning till den nivå de förtjänar.

Paul Hawken, den kände författaren, entreprenören och miljöaktivisten, har initierat ett projekt som nyligen presenteras i en bok med namnet ”Draw down”, som ett stort researchteam arbetat med i flera år. Boken vill visa att vi redan har alla de tekniska lösningar som behövs för att undvika den globala temperaturhöjningen och alltså minska halten av växthusgaser i atmosfären.

Det är en hoppfull bok i en tid full av uppgivenhet och bakslag. I boken har man tittat närmare på 100 tekniska lösningar, metoder och projekt som, om de tillämpas i stor skala, innebär att vi kommer att klara oss på den koldioxidbudget som vi får förbruka.

Lösningarna som alla är väl prövade och fungerande, men som alltså behöver skalas upp, är av tre slag: stoppa utsläppen, övergå till förnybar energi, och binda fast koldioxiden med hjälp av fotosyntesen, antingen på land eller i vatten. De två första lösningarna innebär att minska utsläppen medan den tredje lösningen innebär att vi faktiskt också drar ner koldioxiden från atmosfären.

Hos oss på U&We och ZeroMission har det alltid varit självklart att arbeta med projekt som lagrar koldioxid i trädplantering och bevarandet av skog. Det gör vi genom att erbjuda klimatkompensation. Genom Paul Hawken får vi alltså ytterligare stöd för vår vision att beträda jorden.

Genom att bygga på existerande lösningar skiljer sig detta projekt från många andra där framtidsmodeller bygger på teknik som inte finns ännu utan måste utvecklas. I boken sägs att man inte tror på att det är politiska åtgärder som ska fixa de föreslagna lösningarna. De menar att i USA har politikerna i 25 år antingen motarbetat eller varit ljumma inför att lagstifta om klimatåtgärder. De ser näringslivet som den drivande kraften, eftersom för företag är det en fråga om konkurrens och överlevnad. För första gången menar författarna att kostnader för klimatlösningar är lägre än kostnaderna som följer på klimatförändringen. Ett annat sätt se att se på saken är att säga att vinsterna från klimatlösningar är större än vinsterna att fortsätta med business as usual. Så var det inte för 25 år sedan, säger man. Det är en intressant observation som åtminstone inte slagit mig tidigare. Det är någonting som måste spridas, eftersom det fortfarande finns starkt motstånd från alla som säger att det kostar för mycket utan att titta på alternativkostnaden.

De 100 lösningar som föreslås har alla försetts med ett Gigatontal som avser antingen undvikna utsläpp eller lagrade utsläpp av växthusgaser. Man har också gett sig på att beräkna nettokostnaden för åtgärden ifråga. De 100 lösningarna ska alla ha potentialen att kunna genomföras brett mellan åren 2020 – 2050. Bokens titel har därmed också ytterligare en mening, nämligen refererar till den tidpunkt då utsläppskurvan slutar stiga och börjar vika ner.

Vilka är de lösningar som ger mest effekt? Den som man sätter främst är borttagande av kylmedia som bidrar till den globala uppvärmningen, främst HFC, som är över 1000 gånger mer potent än koldioxid. Tvåa kommer utbyggnad av landbaserad vindkraft. Sedan följer reduktion av matavfall, växtbaserad diet och att skydda tropiska skogar. Därefter följer en åtgärd vars höga rankning överraskar mig innan jag läser motiveringen. Det är utbildning av flickor. Åtgärden beräknas minska utsläppen med 60 Gton. Man citerar ett forskningsinstitut som säger: ”Skillnaden mellan flickor som inte gått i skola och de som gått 12 år är 4 till 5 barn”. Det är alltså en lösning som minskar jordens befolkningstillväxt och därmed koldioxidutsläpp.

Jag kanske saknar en mer dynamiskt ansats som tar in det faktum att stora delar av befolkningen, när de får det bättre ställt, ökar sin konsumtion, liksom att många tekniska lösningar hela tiden blir billigare framför allt till följd av att de skalas upp som vi nu ser sker för solenergi. Vidare finns det naturligtvis en dold potential i alla nya tekniska landvinningar som kommer fram hela tiden som drivs av att minska klimateffekter. Det kan ses som en reserv, eftersom projektets idé var att visa att vi redan kan och har allt som behövs.

www.drawdown.org