Nu drar det ihop sig. I dag börjar klimatkonferensen i Paris. Det har väl knappast undgått någon. Så vad kommer Löfvén att lyfta fram?
– Att få in i avtalet att subventionerna till fossil energi ska minska och sätta ett årtal när de ska upphöra. Just nu får fossil energi fyra gånger mer statligt stöd än förnybart.
– Pressa på så att den överenskomna gröna klimatfonden ska få mer pengar för att hjälpa utvecklingsländerna att få tillgång till innovationer och teknik, så att de slipper ta fossilvägen med massor av utsläpp för att klara ökad energiåtgång när befolkningen får det bättre.
– Trycka på att klimatåtgärder stärker ekonomi och innovationskraft.
– Verka för att det blir en internationell prissättning på koldioxidutsläpp. Där har han med sig i bagaget ett stöd från stora företag.

Kommer man att lyssna? Det finns de som säger att Sverige är ett så litet land att ingen bryr sig om vad vi säger och gör. Det motsägs dock av det faktum att Sveriges ambition att bli ett fossilfritt land till 2030 faktiskt fått stort genomslag i internationell press. Dessutom har vi ett av de lägsta utsläppen inom OECD vilket ökar trovärdigheten.

Kommer han att ha något mer i bakfickan? Det som skulle leda till applåder bland de samlade delegaterna vore om han deklarerade att Vattenfalls kolgruvor inte ska säljas utan stängas, så att kolet blir kvar i jorden. Det skulle sända ut en kraftfull signal till de länder som i likhet med Indien talar om att öppna nya gruvor. Och det skulle göra att de övriga budskapen inte skyms av denna pinsamma försäljningsplan.

Most of the 3500 people I was mingling with at the Global Landscapes Forum in Paris today were researchers and policy-makers, but we also heard from some companies. Danone, Mars and Firmenich (Swiss fragrance company) described activities that seem to me to represent a ”responsibility revolution.”

These ”revolutionary” activities are supportive partnerships along supply chains, including with the farmers on which the companies are ultimately dependent. In Sweden Saltå Kvarn does similar things, but for the multi-nationals, the farmers are a long, long way away, down complex supply chains.

Firmenich, for example, is helping smallholders improve yields of key ingredients such as vanilla and cardamom, whereas Danone is offsetting for the carbon emissions of some of its products ”from field to customer,” in exactly the same way as ZeroMission’s customers Max Hamburgers and Arvid Nordquist. For the CEO of Danone ”carbon offsetting is not an additional voluntary cost, it’s an essential investment.”

You could argue that looking after partners all along your supply chain is just enlightened self-interest, but whatever the motivation, it’s a stark contrast to the irresponsible trading of recent decades.

Carbon offsetting can be a relatively straightforward first step in implementing this extended responsibility. There are standardised methods of measuring emissions from supply chains, and high quality agroforestry and land-use offsets available. As our understanding and measurement of other negative impacts improves, then companies will be able to take full responsibility for these impacts too. Once the downstream impacts of products are also addressed, the ”responsibility revolution” will be complete.