Månad: oktober 2019

För några veckor sedan var jag på KSLA när IVA:s rapport ”Så klarar det svenska jordbruket klimatmålen” släpptes. KSLA hade bjudit in politiker från samtliga partier för att diskutera resultatet av analysen och förslagen på åtgärder. Rapporten och slutsatserna har fastnat i mina tankar, eftersom jag faktiskt tycker att arbetet bakom brister ordentligt. Så här kommer min tankar:

Wikström m.fl. har i rapporten analyserat klimatpåverkan från Svenskt jordbruk och ger förslag på åtgärder för att nå klimatmålen. I princip går deras rekommendationer ut på att ökad produktion av biomassa är den strategi som jordbruket ska ha för att bidra till Sveriges klimatmål. Analysen av klimatpåverkan var avgränsad till bara Sveriges territoriella utsläpp, alltså hade alla utsläpp som sker utanför Sveriges gränser exkluderats.

Varje produktionssystem är i någon mån unikt, så även inom jord- och skogsbruk. En vanligt använd metod för att jämföra miljöpåverkan från olika produktionssystem är livscykelanalys för att få jämförbara underlag. Genom att man kartlägger alla processer i de produktionssystem man studerar kan man få jämförbara underlag. Ska man t.ex. jämföra mjölk och havredryck så behöver man ta reda på vad korna har ätit, hur mycket gödsel som använts för att odla havren, hur den gödseln producerats och så vidare.

Ingen skulle idag göra en studie som bara analyserar två olika produktionssystem utifrån utsläppen som sker i ett visst land. Eller så trodde jag i varje fall. Men det är precis det Wikström m.fl. har gjort. De jämför produktionssystemens utsläpp av växthusgaser inom Sverige och kommer fram till att produktionssystemen med högst avkastning är bäst för klimatet. Det klart att ett högavkastande system får bättre värden om man exkluderar tillverkning av insatsmedel!

Det man försöker uppnå på global nivå efter Parisavtalet är ju att få ner de globala utsläppen för att undvika en gemensam tragedi. Då hjälper det inte att vi har låga utsläpp i Sverige som bygger på höga utsläpp för insatsämnen i andra länder. Det bryter mot en av de grundläggande idéerna bakom Generationsmålet; att vi inte ska exportera miljöproblem utomlands eller till kommande generationer, som Stefan Nyström inleder rapportsläppet med att referera till. Men det är ju precis det som en sådan ansats som här har använts riskerar att leda till. Jag blir mycket oroad över att riksdagspolitiker uppmuntras omsätta resultaten av denna rapport i handling, utan att tillräcklig uppmärksamhet ägnas åt de brister och begränsningar som den är befattat med.

Hur mycket mineralgödsel, bekämpningsmedel, importerade fodergrödor och andra insatsmedel som är optimalt ur ett klimatperspektiv vore mycket intressant och viktigt att få reda på för att göra vägval inom det svenska jordbruket (något vi på U&We är intresserade av som rådgivare till olika aktörer inom svensk jordbruksproduktion, förädling och handel). Men utan att inkludera insatsämnen i analysen så kan man inte dra några slutsatser om vilket system som skulle vara bättre eller sämre ut klimatsynpunkt. Frågan står fortfarande obesvarad: Hur kan det svenska jordbruket bidra till att uppnå de svenska klimatmålen?

Med EU:s nya Omnibus-förslag kan färre företag komma att omfattas av hållbarhetsrapportering enligt CSRD och rapporteringen för våg 2 och 3 skjuts upp på två år. Samtidigt har fortfarande kunder och finansiella aktörer önskemål om att företag ska rapportera om sitt hållbarhetsarbete på ett jämförbart sätt. Det är här som VSME kommer in i bilden.

För små och medelstora företag (SME) med mindre ekonomiska resurser än stora bolag kan rapporteringskraven kännas övermäktiga. Även för de med ett strukturerat hållbarhetsarbete kan det vara svårt att veta var man ska börja när det gäller rapporteringen. Här kan den frivilliga VSME-standarden vara en välkommen hjälp: en förenklad väg in i hållbarhetsrapporteringens värld, utan att tumma på det väsentliga.

En färdig hållbarhetsrapport bör vara ett resultat av det systematiska hållbarhetsarbetet som i sin tur bygger på företagets väsentliga hållbarhetsfrågor. Man kan med andra ord se VSME som en hjälp i att sammanfatta och åskådliggöra sitt hållbarhetsarbete.

Vad är VSME?

VSME står för Voluntary Sustainability Reporting Standard for Small and Medium-sized Enterprises – en frivillig hållbarhetsstandard framtagen av EFRAG, samma organisation som utvecklar de europeiska rapporteringsstandarderna inom CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive).

VSME är anpassad för verkligheten hos mindre företag. Standarden fokuserar på vad som är väsentligt, begripligt och hanterbart – utan att företag ska behöva drunkna i komplexa krav. Små företag ska få ett ramverk som gör det lättare att visa ansvar, arbeta strukturerat och möta krav från kunder, investerare och andra intressenter.

Samtidigt ökar förväntningarna från stora bolag på deras leverantörer och partners. Det gäller även finansiella aktörer, då till exempel finansiering kan bli mer tillgänglig om man har ett aktivt och transparent hållbarhetsarbete. Det betyder att även företag som inte omfattas av lagkrav kan behöva rapportera om sin påverkan på människor och miljö. Standarden syftar därför också till att reglera vilka upplysningar som stora bolag kan kräva av sina leverantörer och partner, för att förhindra att mindre bolag blir överhopade av förfrågningar.

^{Det återstår ännu att se hur den frivilliga rapporteringsstandarden VSME kommer att se ut. Foto: Alexey Larionov på Unsplash}

Varför är VSME extra aktuell nu?

EU:s Omnibus-förslag, som presenterades i början av 2025, innebär flera justeringar av CSRD och dess tillhörande standarder. Enligt Omnibus-förslaget kommer det utvecklas en frivillig rapporteringsstandard som baseras på VSME-standarden, för de företag som inte omfattas av rapporteringskraven vare sig nu eller på sikt.

VSME-standarden kan vara ett bra verktyg för de som:

• inte kommer att omfattas av CSRD efter att tröskelvärdena eventuellt justeras
• befinner sig längre ned i värdekedjor där större aktörer efterfrågar hållbarhetsdata
• vill börja rapportera hållbarhetsinformation i god tid innan de omfattas av lagkrav
• önskar en bra grund för både förbättringar och extern kommunikation

Det kan alltså finnas både affärsstrategiska och praktiska skäl att börja arbeta med hållbarhetsrapportering och VSME ger en struktur för det arbetet – enkel nog att komma igång med, robust nog att bygga vidare på.

VSME i korthet – så fungerar det

VSME är i sin nuvarande form uppdelad i två moduler för att möta olika behov och förutsättningar: Basic module och Comprehensive module. Hur VSME kommer att se ut i den omarbetade versionen återstår att se.

Precis som andra ESRS-standarder bygger VSME-standarden på principen om dubbel väsentlighet – alltså att företag ska rapportera både om sin påverkan på omvärlden och hur dessa faktorer påverkar företagets finansiella ställning. Med hjälp av VSME-standarden går detta att göra på ett sätt som är anpassat för resurserna hos ett mindre företag.

VSME och Omnibus – våra rekommendationer

Att vänta på att alla Omnibus-förslag så småningom ska landa i beslut och implementeras i svensk lagstiftning kan innebära att företag tappar fart i hållbarhetsarbetet. Därför är vår allmänna rekommendation att inte lägga det systematiska hållbarhetsarbetet åt sidan.

Med ett systematiskt och trovärdigt hållbarhetsarbete är VSME-rapportering inte en börda utan ett enkelt sätt att sammanställa den hållbarhetsinformation som intressenterna efterfrågar.

Vi rekommenderar SME:er att:

• Fokusera på en dubbel väsentlighetsbedömning (DMA) som grund för ett systematiskt hållbarhetsarbete med rätt fokus anpassat till företagets storlek och resurser – vi hjälper gärna till att hitta rätt omfång och process
• Ta reda på vad era intressenter förväntar sig av er i rapporteringsväg
• Börja smått snarare än att inte börja alls – basic module kan vara en lagom start för många

Kontakta oss för att höra hur vi kan hjälpa er att komma igång med VSME eller hållbarhetsrapportering i stort.