Författare: Jens Johansson

Det har snart gått två månader sedan Ryssland anföll Ukraina. Krigets fasor speglas dagligen i nyheterna även om det aldrig går att visa fullt ut hur förstörelsen och dödandet verkligen ser ut. Konsekvenserna för Sverige i form av höjda energipriser och Natodiskussion rapporteras det också en hel del om. Jakten på oligarkernas lyxjakter dyker också upp regelbundet i media.

Samband som synliggjorts extra tydligt är EUs beroende av fossila bränslen och varor från Ryssland. Tyskland och många andra sitter fast i användandet av naturgas och olja. Att kortsiktigt avveckla detta beroende får stora konsekvenser för industri och samhälle. In vår sammankopplade värld är även vi beroende av Ryssland. Jordbrukssektorn behöver diesel och konstgödning. Konstgödning som till stor utsträckning görs av fossila bränslen och i Ryssland. Ekologiska lantbruk får inte använda konstgödning.

Det som är slående för oss som jobbar med hållbarhetsfrågor kopplat till industri och jordbruk är att det ju faktiskt finns lösningar som både minskar beroende av skurkstater som Ryssland och samtidigt minskar utsläppen av klimatgaser. Naturgas används i industriprocesser för att göra värme, här kan biogas vara en del av lösningen. Att göra biogas av gödsel kan ge dubbel effekt. Dels minskar behovet av naturgas eller andra fossila bränslen, dels minskar utsläpp av bla metan. Restprodukten kan sedan användas för gödning.

Vår omställning till förnybar energi pågår och kan förhoppningsvis påskyndas. För de företag, och privatpersoner, som redan investerat i vind eller solenergi har säkrat sig mot prishöjningar och kan se fram emot billig energi lång tid framöver.

I det svenska perspektivet är det tydligt att det är valår. Pengar delas ut kors och tvärs, rena röstköp tycker jag. Att ge pengar till de som har bil och/eller höga elräkningar känns mycket underligt. Det sänder felaktiga signaler att de som inte tagit klimatfrågan på allvar och minskat sitt fossilberoende ska kompenseras. Man hävdar att landsbygden ska gynnas men statistiken visar att längsta körsträckorna per personbil och år finns i Stockholm.

Sammanfattningsvis ser vi hur användningen av fossila bränslen göder diktatorer och oligarker världen över samtidigt som det förstör livsförhållandena på vår planet. Låt oss hoppas att vi tillsammans drar rätt slutsatser ifrån detta och skyndar på den nödvändiga omställningen. Som individ har man ett ansvar för vardagliga beslut, men kanske i ännu högre utsträckning vilka man röstar på i valet.

Först kom regelstormen, sedan regelbromsen. Vilka förväntas egentligen hållbarhetsrapportera enligt EU:s Omnibus-förslag? I vilken omfattning? Och när?

De senaste åren har olika direktiv och förordningar från EU medverkat till att europeiska aktörer växlat upp sitt hållbarhetsarbete och sin rapportering. När EU i början av året presenterade ett förslag som går ut på att väsentligt minska rapporteringsbördan, var det många aktörer som kände sig kastade under Omnibussen.

Vad är Omnibus?

Omnibus är ett flertal olika förslag som i korthet går ut på att minska rapporteringsbördan för företag och samtidigt öka europeiska aktörers konkurrenskraft. Omnibus omfattar CSRD, EU-taxonomin, CS3D och CBAM och innebär regellättnader i alla dessa. Dock har inte alla delar av Omnibus beslutats kring.

De förslag som direkt rör CSRD handlar om:

• Höjda tröskelvärden (företag ska ha minst 1 000 anställda och 50 miljoner euro i omsättning för att omfattas av kraven)
• Skydd för att mindre företag ska få alltför omfattande CSRD-relaterade krav från större kundföretag (så kallad value chain-cap)
• Översyn av ESRS och utvecklandet av en ny, förenklad ESRS för frivillig rapportering, samt att sektorsspecifika standarder slopas
• Slopande av planerad full revision av CSRD-rapporterna

Det beslut som direkt rör CSRD handlar om:

• Uppskjutande av CSRD-införandet för mindre företag (så kallade våg 2- och 3-företag) med två år

Vad innebär det för vårt CSRD-arbete?

Det vi vet i dagsläget gällande CSRD är att företagen i våg 1 (stora företag av allmänt intresse och med fler än 500 anställda) inte omfattas av någon senareläggning av sin rapportering. Det gör däremot företagen i våg 2 och 3, vars rapportering senareläggs med två år. Denna del av förslaget har godkänts i både Europaparlamentet och Europeiska Unionens Råd och lagtexten går att läsa i EU:s officiella tidning. Den 12 maj publicerade Justitiedepartementet en promemoria om att senareläggningen på två år föreslås träda i kraft i svensk lagstiftning den 31 december 2025 – det återstår att se om förslaget godkänns och kan gå vidare till riksdagen i nuvarande form.

För de som kommit igång med att harmonisera sitt hållbarhetsarbete utifrån CSRD kan Omnibus kännas som en kalldusch, men än så länge (maj 2025) vet vi förhållandevis lite om hur förslagen faktiskt kommer landa. I och med att inga delar av Omnibus ännu har implementerats i svensk lagstiftning, så gäller fortsatt de bestämmelser som tidigare införlivats kring CSRD – till dess att vi har nya bestämmelser.

^{Den 26 februari 2025 presenterade EU-kommissionen förenklade regler för hållbarhetsrapportering genom Omnibus-förslaget. Foto: Guillaume Périgois på Unsplash}

Vad gör vi som befinner oss i våg 2 och 3 eller inte längre omfattas enligt Omnibus?

Det är viktigt att komma ihåg att det som de hållbarhetsrelaterade EU-direktiven och förordningarna ska åstadkomma handlar om mer än att bara uppfylla lagkrav. Grundsyftet med CSRD har alltid varit att driva på en hållbar utveckling genom att göra hållbarhetsinformation mer transparent och jämförbar.

Arbetet med till exempel dubbel väsentlighetsbedömning skapar strategiska verktyg för att hantera risker och identifiera affärsmöjligheter. De insikter och strukturer som har utvecklats i samband med den processen är också värdefulla resurser, oavsett om man omfattas av CSRD eller inte. Vi har sett att många företag som inte omfattats av CSRD – varken nu eller på sikt – ändå valt att frivilligt genomföra en dubbel väsentlighetsbedömning.

Många företag i våg 2 och 3 sneglar just nu mot den frivilliga ESRS-standarden (VSME) i syfte att varken göra för lite eller för mycket i sitt rapporteringsarbete. Det kan vara en lagom väg framåt, dock är det viktigt att känna till att Omnibus kan komma att trigga ändringar i alla ESRS-standarder. Kommissionen har uttryckt att man vill ta fram en ny, förenklad standard för den frivilliga rapporteringen och att denna ska baseras på VSME-standarden.

För de företag som enligt Omnibus-förslaget inte längre omfattas av CSRD kan det just nu vara svårt att motivera större investeringar i rapporteringsarbetet, men att helt lägga sitt arbete åt sidan kan också det vara oklokt. Sannolikt kommer kunder, investerare och andra intressenter fortsätta ställa höga krav på företags hållbarhetsarbete. Här gäller det att hitta en balans mellan att fortsätta på den inslagna rapporteringsvägen och att inte göra kostsamma åtgärder i onödan.

För våg 2- eller 3-företag kan det vara klokt att:

• Följa utvecklingen av resterande Omnibus-förslag (till exempel CSRD:s tröskelvärden och rapporteringens innehåll och omfattning)
• Se hur Omnibus implementeras i svensk lagstiftning
• Fortsätta arbeta med de hållbarhetsfrågor man har på sitt bord
• Dra nytta av de insikter man fått från väsentlighetsbedömningar i sin affär
• Ha dialog med sina revisorer om förväntningar på framtida rapportering

Det är verkligen ett oklart läge just nu, men man kan trösta sig med att ingen annan heller vet exakt hur Omnibus kommer landa. Ett generellt tips är att fokusera på att göra, så kan man ha saker att rapportera om när det väl är dags!

Vill du bolla idéer kring vilken väg som är bäst för dig? Kanske är du nyfiken på VSME-standarden? Kontakta oss gärna!