Kategori: Hållbar utveckling

Sveriges Radios Kaliber och Ekot kritiserar i sina reportage Arlas klimatkompensation av ekologiska mjölkprodukter, som sker genom plantering av träd i Mocambique. Som vanligt när undersökande media granskar finns det en annan verklighet som undanhålls.

Låt oss se vilka ramar som gäller: Världsbankens rapporterar att länderna söder om Sahara kommer att drabbas hårt när temperaturen stiger med fyra grader. Bönderna i detta område märker redan nu att regnperioderna har förskjutits.
Att få med näringslivet i arbetet med klimatförändring, stärka ekosystemen och bekämpa fattigdomen är nödvändigt, om vi ska lyckas hantera de stora globala ödesfrågorna.
Att plantera träd som binder luftens koldioxid är enligt forskarsamhället en av flera nödvändiga åtgärder för att häva klimatförändringen.
Mocambique hotas av att utländska företag köper upp stora landområden för att klara sin egen livsmedelsförsörjning. Många FN-organ pekar på att den globala livsmedelssituationen inte kan lösas om inte landsbygdens bönder kan odla sin egen mat.

Låt oss därefter titta på vad som sägs i reportaget:
Kaliber säger att projektet brister i leverans, att 2/3 av alla betalningar till bönderna förra året ställdes in, helt eller delvs. Detta är vilseledande. 95 procentav bönder som gått med får fortfarande ersättningar. Men Envirotrade i Mocambique har tvingats skjuta på betalningar därför att klimatmarknaden inte utvecklats tillräckligt gynnsamt. Detta har alla bönder fått information om och de är självklart missnöjda. Men det är inte Arlas fel. Utan Arlas medverkan hade fattiga bönder varit ännu fattigare.

Kaliber antyder att bönderna utnyttjas. Sanningen är att de gått med frivilligt därför att de får en extra inkomst. Vad Kaliber vet, men inte berättar, är att det är en kö av bönder som vill vara med för de har sett att deras grannar har få det bättre. De har byggt hus av tegel, har råd att låta barnen gå i skola, har köpt solceller för att få el, har lagt plåttak på husen, köpt en cykel. I jämförelse med områden som inte deltar i trädplanteringen har man det bättre ställt. Vad Kaliber vet, men som inte lyssnarna får veta, är att projektet har byggt en skola, hjälpt igång ett snickeri, ett bageri och lokala biodlare. Något som Kaliber också undanhåller lyssnarna är att bönderna själva har fått ta fram en plan över hur deras mark ska disponeras, var man ska ha träd och andra grödor. Projektet genomförs av fattiga men fria bönder och på deras villkor.

Projektet innebär ”trade not aid! Bönderna exporterar en tjänst till Arla. Modellen bygger på att ersätta bönderna för att ska de sköta träden. Dör träden på grund av misskötsel ingår i avtalet att bönderna ska planera nya. Årligen kontrolleras detta och är en förutsättning för betalning. Vad Kaliber inte berättar är att bönderna samtidigt får rådgivning hur träden ska skötas, att de får råd att plantera trädsorter som gör jorden kväverik, ger mediciner och som är värdefulla för möbeltillverkning. Man lär ut ett annat sätt att bruka jorden och bryta den gamla traditionen av ”slash and burn”, dvs svedjebruk där träd hela tiden bränns ner.

”Finns det garanti att träden står i 100 år?”. Redaktionen vet mycket väl att frågan är felaktigt ställd. Träden ska nämligen inte stå i 100 år. Klimatkompensation bygger på att mark som tidigare inte var beskogad beskogas. På så vis binds koldioxid på denna yta. När träden vuxit klart binder de inte mer kol. Då ska bönderna nyttja träden och plantera nya som börjar ta upp kol. Plantera, skörda, plantera skörda… Bönderna får betalt under sju år för att bryta ett mönster som lett till kalhuggningar. Det räcker med att titta på byarna runt omkring så syns skillnaden. Men där tittade inte Kaliber.

”Bönderna säger att de ska hugga ner träden”. Detta gör Kaliber till en tung rubrik. Men det hoppas vi bönderna gör, för det är själva grundidén. Det är på det viset de kommer att få en rejäl betalning och få en bättre levnadsstandard. Genom att bönderna inser detta, vilket de uppenbarligen gör enligt citatet, kommer de också att vilja plantera nya träd, så att deras barn och barnbarn också får det bättre. Det är precis som med svenskt jordbruk. Här finns naturligtvis en risk som måste hanteras, vilket berörs härnäst.

”Kommer klimatnyttan att levereras?” frågar redaktionen. Underförstått: Lurar Arla sina konsumenter? Certifieringen med Plan Vivo sker med kännedom om alla de risker som Kaliber ”avslöjar”. Dessa tas hänsyn till vid beräkning av klimatnyttan. Arla kan lita på att de får sin leverans, även om träd dör, vilket sker hela tiden i det tuffa klimatet i Mozambique. Därför planteras minst 10 procent fler träd än vad ingår i beräkningen av kolbindningen. Härutöver genererar träden en dold klimatnytta genom den kolbindning som sker i marken genom rotsystem och nerfallande löv. Denna kolbindning är svår att i beräkna och årligen kontrollera. Därför räknas den inte in. Men forskare vet att den kan vara lika stor som kolbindningen ovan jord. En alternativ rubrik kunde ha varit: ”Arla ger sina konsumenter mer än vad de lovar”.

Har man förhandsinställningen att sänka Arla, åkt ända till Mozambique och ägnat tre dagar åt besöket, då måste man komma hem med en story! Det man egentligen beskrivit är att det är svårt att bekämpa fattigdom, att bönderna har det besvärligt, att klimatförändringen nu märks och att det inte är lätt att göra något åt den. Tyvärr undanhåller man samtidigt lyssnarna från allt den positiva effekt som kompensationen leder till.

I uppsökande reportage är det vanligt att media berättar att de förgäves försökt få ut material och dokument. Men det sägs inte i detta reportage. Kaliber har fått ta del av all dokumentation som de bett om och mer därtill. Det har varit och är total öppenhet. Det märks inte i reportaget. Härigenom avslöjas den som ska avslöja och ensidigheten och snedvinklingen i reportaget blir extra påtaglig.

Sharon Cairns, hustru till engelska ambassadören i Stockholm, har tagit ett djärvt initiativ och föreslår att Djurgården görs till en park för bin och pollinatörer och hennes vision får stöd av Kungl Djugårdsförvaltningen. En bakgrund till visionen är det faktum att vi är beroende av bin och pollinatörer för vår matförsörjning och idag är många av dessa nyttiga insekter hotade och en hel del rödlistade.

För att konkretisera visionen ställs en första  bikupa ut i Diplomatstaden vid Engelska kyrkan. U&We:s projekt Bin i Stan kommer att installera och sköta den. På samma sätt kommer Kungl. Djurgårdsförvaltningen att hyra en bikupa för att medverka till att binas invånarantal på Djurgården ökar. I nästa skede erbjuds alla företag och verksamheter på Djurgården att medverka i visionen och hyra bikupor.

Bin i Stan genomför nu en inventering av Djurgården för att finna lämpliga platser för bikupor. Det ingår också att ta fram förslag på hur skötsel och förvaltning av parken kan göras på ett sätt som underlättar binas och andra pollinatörers ekosystemtjänst. Det kan göras på många enkla sätt, exempelvis lämna gräsytor oklippta, klippa mer sällan, så ängsblommor och på andra sätt skapa biologisk mångfald, underlätta för vildbin att finna mat och boplatser och att skapa sammanhängande flygstråk. Pollinering är en tjänst som helt gratis kommer oss tillgodo i form av pollinering av frukt, bär och andra grödor. Utan den skulle våra matbord se mycket tråkiga ut.

Den 28 maj genomförs en ”Bee Walk” runt Djurgårdsbrunnskanalen där visionen presenteras närmare och där binas prekära situation belyses. Tips ges på hur var och en kan medverka för att underlätta för pollintörer, även om man bara har en balkonglåda. Göran Wiklund och Lasse Hellander från Bin i Stan kommer att berätta om livet i bikupan och hur bina hotas. Ett ytterligare syfte är att inbjuda till att medverka till finansiering av den första bikupan i Diplomatstaden och därmed till visionen om Djurgården. Vill du anmäla dig? Skriv till chaplain@stockholmanglicans.se

Bin i Stan är ett projekt som innebär att hyra ut bikupor till företag och andra organisationer som en del i deras hållbarhetsarbete. I det större perspektivet handlar det om att värna om de ekosystemtjänster som naturen bidrar med. Ekosystemtjänster har kommit att bli ett av U&We:s specialistområden, speciellt i urbana sammanhang. Ett sätt att värna om binas roll i naturen är att stödja biologisk mångfald. Därför samarbetar Bin i Stan med Weibulls, så att många bivänliga blommor sås och planteras.