Det var rubriken i Svenska Dagbladet igår angående den nya hållbarhetslagen. Den nya lagen som, med all sannolikhet, kommer att innebära att 2 000 svenska företag får krav på att redovisa relevant, icke-finansiell information, t.ex. klimatutsläpp, jämställdhet, påverkan på biologisk mångfald och resursförbrukning.

Till alla er företagsledare i chocktillstånd där ute vill jag bara säga – ta det lugnt. Andas. Fira Valborg och första maj i lugn och ro så kan ni ringa mig eller någon av mina kolleger på måndag. Vi har jobbat med de här frågorna i 20 år. Du hittar våra kontaktuppgifter här.

Trevlig Valborg! #uandwe20

Många har ställt frågan om vi verkligen kommer att kunna nå målet att begränsa temperarökningen till 1,5 grad. Den tillgängliga budgeten är inte särskilt stor i relation till de emissioner vi vräker ut. Jag har själv stunder av tvivel.

Och tvivlet uttrycks också i att man i Paris-överenskommelsen talar om 2 grader, trots att vi max kan tillåta 1,5. Men en grupp forskare har tagit fram en rapport som visar att sannolikheten att nå det lägre målet är större än man tidigare trott. Den reviderade budgeten, säger de, motsvarar 20 års framtida utsläpp på nuvarande nivå. Och varje år med lägre utsläpp flyttar fram tidsramen lite.

Visserligen har havens förmåga att absorbera värme ur atmosfären minskat på grund av mättnad. Men det positiva är att de globala utsläppen har börjat stagnera tidigare än väntat, Kinas ambitiösa klimatpolitik ger resultat och kostnaderna för förnybar energi droppar markant. Man talar om en energirevolution. President Trump’s beslut att bryta Parisöverenskommelsen, menar forskarna, kommer inte att spela så stor roll. Amerikanska stater och städer fortsätter på egen hand att göra minskningar. Och det finns signaler på att USA kommer att stanna kvar i Parisuppgörelsen.

Jag spekulerade tidigare i en blogg om att det positiva med Trump’s klimatförnekeri är att alla goda krafter kommer att sättas in för att skapa balans. Det kanske är det vi ser?