Månad: september 2014

Jag är köttätare av födsel och ohejdad vana. Jag gillar kött. Jag är uppvuxen i ett matintresserat hushåll på 70/80-talet och det franska köket var i allra högsta grad närvarande. Gratänger, blodiga entrecôter och oxfiléer, smördegsinbakade tournedoter. Rotfrukter var i princip begränsat till potatis, och grönsaker var synonymt med isbergssallad, tomat och gurka.

Tiderna förändras – så även mina matvanor, och mitt jobb har naturligtvis påverkat det. Men den där barndomens lutning mot köttet som måltidens centrum är svårförändrad.

Köttets hållbarhetsutmaningar är många. Det är en enorm koncentration av resurser i ett kilo kött när man räknar in allt foder och produktionen av det, vilket bl.a. tar sig uttryck i köttets klimatavtryck som ligger på mellan 20 och 40 kg CO₂-ekvivalenter per kilo nötkött, lite beroende på produktionsform och beräkningsmetod. Den industriella djurhållningen har stora etiska problem. Och då köttdjur äter foder som hade kunnat vara mat för oss människor – utan att gå vägen via djurets mage – är effektiviteten i hushållningen satt under utmaning.

Jag har löst mitt dilemma genom att bara köpa KRAV-märkt/ekologiskt kött och fisk, eller vilt, vilket resulterat i att mitt matval styrts av tillgången på ekologiskt. Det löser vissa hållbarhetsutmaningar med köttkonsumtionen, både ekologiska och sociala. Fodret för ekologiska nötdjur är striktare reglerat än för konventionell produktion – ekologiskt foder är producerat utan kemiska bekämpningsmedel, och fodret ska i möjligaste mån vara producerat lokalt, på den egna gården, och vara grovfoder som djuren är skapta för att äta. KRAV har skarpare djurhållningskrav än den lagstiftning som lägger bottenplattan för övrig produktion, och KRAV tillåter inte nitrit i charkprodukter av försiktighetsskäl, då forskning visat att nitrit ökar risken för vissa typer av cancer.

Men det finns andra hållbarhetsutmaningar som ekologisk köttproduktion inte löser.  Vår egen hälsa är en av dem. Forskningen verkar nu tyda på att det inte är det mättade fettet i sig som ökar risken för hjärt-/kärlsjukdom då vi äter kött, utan ett ämne i själva köttet som via en serie följdverkningar i kroppen ökar hälsoriskerna. Vetenskapens värld på SVT, som är ett alldeles utmärkt program, visade ett reportage om detta nyligen.

Tillsammans med en önskan att vidga mina matvyer så triggade detta mig att ge mig själv en blygsam utmaning: Jag ska utöka min repertoar av icke köttbaserade maträtter, kort sagt utöka mina vegetariska kulinariska talanger. Tack och lov har jag flera matintresserade vegetarianer till kollegor att tanka idéer från. Vill du dela med dig av ditt vegetariska favoritrecept blir jag jätteglad!

Jag kommer inte sluta äta kött. Det är för gott. Och betande djur hjälper till att hålla våra kulturbygder öppna, främjar biologisk mångfald och omsätter gräs som vi inte kan äta direkt till en proteinform vi kan tillgodogöra oss. Men jag hoppas bli mer mångfaldig i köket!

Sharon Cairns, hustru till engelska ambassadören i Stockholm, har tagit ett djärvt initiativ och föreslår att Djurgården görs till en park för bin och pollinatörer och hennes vision får stöd av Kungl Djugårdsförvaltningen. En bakgrund till visionen är det faktum att vi är beroende av bin och pollinatörer för vår matförsörjning och idag är många av dessa nyttiga insekter hotade och en hel del rödlistade.

För att konkretisera visionen ställs en första  bikupa ut i Diplomatstaden vid Engelska kyrkan. U&We:s projekt Bin i Stan kommer att installera och sköta den. På samma sätt kommer Kungl. Djurgårdsförvaltningen att hyra en bikupa för att medverka till att binas invånarantal på Djurgården ökar. I nästa skede erbjuds alla företag och verksamheter på Djurgården att medverka i visionen och hyra bikupor.

Bin i Stan genomför nu en inventering av Djurgården för att finna lämpliga platser för bikupor. Det ingår också att ta fram förslag på hur skötsel och förvaltning av parken kan göras på ett sätt som underlättar binas och andra pollinatörers ekosystemtjänst. Det kan göras på många enkla sätt, exempelvis lämna gräsytor oklippta, klippa mer sällan, så ängsblommor och på andra sätt skapa biologisk mångfald, underlätta för vildbin att finna mat och boplatser och att skapa sammanhängande flygstråk. Pollinering är en tjänst som helt gratis kommer oss tillgodo i form av pollinering av frukt, bär och andra grödor. Utan den skulle våra matbord se mycket tråkiga ut.

Den 28 maj genomförs en ”Bee Walk” runt Djurgårdsbrunnskanalen där visionen presenteras närmare och där binas prekära situation belyses. Tips ges på hur var och en kan medverka för att underlätta för pollintörer, även om man bara har en balkonglåda. Göran Wiklund och Lasse Hellander från Bin i Stan kommer att berätta om livet i bikupan och hur bina hotas. Ett ytterligare syfte är att inbjuda till att medverka till finansiering av den första bikupan i Diplomatstaden och därmed till visionen om Djurgården. Vill du anmäla dig? Skriv till chaplain@stockholmanglicans.se

Bin i Stan är ett projekt som innebär att hyra ut bikupor till företag och andra organisationer som en del i deras hållbarhetsarbete. I det större perspektivet handlar det om att värna om de ekosystemtjänster som naturen bidrar med. Ekosystemtjänster har kommit att bli ett av U&We:s specialistområden, speciellt i urbana sammanhang. Ett sätt att värna om binas roll i naturen är att stödja biologisk mångfald. Därför samarbetar Bin i Stan med Weibulls, så att många bivänliga blommor sås och planteras.