60 procent av alla  däggdjur, fåglar, fiskar har försvunnit på mindre än 50 år. Dessa har tagit miljontals år på sig att utvecklas. Nu är de borta på kort tid. Människan är orsaken. WWF, som tagit fram rapporten, säger att det är konsumtion av mat och ianspråktagande av naturresurser för jordbruk till en växande befolkning som är orsaken. Samma ruskiga minskning och tillbakaträngning gäller för insekter och växter.

Sett ur ett evolutionsperspektiv är det något fundamentalt fel med människan eller ekosystemet: Människan har inte tillräckliga många naturliga fiender för att hålla utbredningen i schack. Men exponentiell tillväxt på en finit planet är en omöjlighet, så utan att märka det sågar vi dagligen av den enda gren vi sitter på. Vi ägnar oss alla åt massutrotning. Mångfalden behövs, inte bara för att vi ska kunna njuta av naturen och se vackra filmer om djur på Nat Geo Wild, utan därför att vi är beroende av det nät av liv som vi inte bara är omgivna av utan ingår i.

Vi har fokus på klimatförändringen och samlar internationella krafter för att hejda den. Men denna utarmning av liv på jorden är minst lika farlig. Och vi har lika lite tid på oss. Tyvärr samverkar de två farorna: Klimatförändringen kommer att göra att den biologiska mångfalden ytterligare hotas.

Denna färd mot en bergvägg i allt mer accelererande hastighet måste antingen stoppas genom att använda bromspedalen eller så blir det en krasch.

Vi måste inse att vi alla är en del av problemet och därmed lösningen. Det går inte att låtsas business as usual. Vi måste ta in detta faktum. Börja dagen med att se oss i spegeln och säga: Jag är en massutrotare.

Att politikerna drar sig för att säga att det behövs en förändrad livsstil är tragiskt. De vet det naturligtvis. Men säger det inte. Vi måste alla fråga oss hur vi kan ändra våra liv. Men det behövs också lagar och internationella överenskommelser för att stoppa exploateringen och förstörelsen av naturen.

För företag, som tyvärr är mer täringsliv än näringsliv, måste strategin vara att skapa mer mångfald än man förbrukar och att binda mer växthusgaser än man släpper ut. Företag måste medverka att skapa PLANETNYTTA. Restaurera, förnya, återskapa, reparera måste vara de ledord som ska gälla.

I det här perspektivet är det en tröst att det finns modiga företag som tagit steget att vara klimatpositiva: att binda mer koldioxid än de släpper ut. Jag tänker på föregångsföretaget Max Burgare (som inte längre kallar sig Max Hamburgare). De har visat att det är möjligt och samtidigt inte tappa kunder. Nu måste massor av företag hänga på, när det visar sig att det är går.

Vi hos U&We och ZeroMission är också klimatpositiva. Och vi brinner för att medverka till att företag blir planetnyttiga.

 

 

Efter 48 timmar av seminarier, möten och mingel i Almedalen sitter jag nu på båten hem. Mobilen är full av anteckningar och sommarläsning, och huvudet fullt av inspiration och idéer. Jag har gått på intressanta seminarier som gett nya insikter, bland annat om:

Med mig i bagaget har jag både tips om inspirerande sommarläsning och möten med nya och gamla bekantskaper.

CSRD och gröna miljöpåståenden

I torsdags arrangerade U&We seminariet ”Hjälper eller stjälper kraven på företagens kommunikation omställningen mot ett hållbart samhälle?” i samarbete med Social Venture Network (SVN). Det blev ett spännande samtal om utmaningarna och möjligheterna för företagen, tredjepartscertifieringarnas roll och skillnaden mellan rapportering och kommunikation. Deltagarna hade olika perspektiv på hur effektivt förslaget om direktiv för gröna påståenden kommer att vara, men kontentan var ändå att det är viktigt att företag kommunicerar sitt hållbarhetsarbete. Seminariet spelades in och finns att ta del av här tillsammans med Social Venture Networks övriga seminarier.

48 timmar i Almedalen

Under de här 48 timmarna har jag funderat mycket kring vilket typ av arrangemang som är det bästa formatet. Är det panelsamtalet, rundabordssamtalet eller minglet? Kanske är det inte vad som sker under eventet i Almedalen, utan allt det som sker däremellan? Samtalet i gränden mellan seminarierna, en spontan drink/öl/alkoholfritt alternativ på en fullsatt uteservering eller på en parkbänk i hamnen.

Många jag pratat med under veckan håller med om att det har varit färre event och besökare på plats i Almedalen jämfört med tidigare år. Trots det tycker jag att Almedalen fortsatt är en viktig, demokratisk mötesplats för politiker, näringslivet, civila samhället och allmänheten. Jag ser fram mot att börja planera U&We:s medverkan i Almedalen 2024, men först ska jag checka ut några veckor och njuta av sommaren.

Trevlig sommar!